Förlorat min dotter
Förlorade min dotter den 1/4 hon blev bara 5 dagar gammal. Hon föddes förtidigt prematur 22+5. Jag och min man levde för henne minut för minut och bad för att hon skulle leva och hålla ut men tyvärr gick det inte. Hon fick hål i tarmarna och blev opererad, när dem körde ut min lilla flicka iväg till operationsalen mitt hjärta slets med henne, hörde hur hon skrek och kollade på mig trotts att det var täckt över kuvösen och hörde hur hon sa jag vill stanna med dig mamma.
Imorgon har det gått en hel månad sen min lilla flicka somnade in i min famn, i mina armar. Jag mår så dåligt att jag ej vet hur jag fortsätta min vardag, jag vill bara sova ut mina dagar, jag kan skratta och prata med alla hemma men jag känner inte av skrattet eller måendet. En dag kan jag må bra och andra dagen mår jag skit och gråter från kvällen innan tills nästa dag, gråter i toaletten så ingen kan höra, gråter i mörker, känner som ett djupt hål i hjärtat som kommer att läkas, för varje gång jag tar hand om såret och lägger ett plåster på så irriteras den igen efter några dagar och blir ännu djupare hål.
Jag vet inte hur jag ska klara av min vardag mer, om en vecka så ska jag åter till jobbet jag vet inte ifall jag klarar mig eller ej, kurator från sjukhuset ringde mig och frågade om jag vill träffa henne för att prata eller kanske får träffa en psykolog men vad kommer det att hjälpa, att sitta och prata om det som hänt kommer inte göra det bättre ..
Jag mår så dåligt jag vet inte hur jag ska kunna gå tillbaka till min vardag det är så jobbigt och tufft ...