Förlorat min dotter

Det smärtar mig något oerhört att höra vad du gått igenom.
Jag har själv mist ett barn i v. 22 och ett i psd och jag vill också rekommemdera spädbarnsfonden.

Jag har läst hela tråden och känner igen mig i din ovilja att "prata med nån". Det kändes meningslöst för mig med efter att jag mist det första barnet, däremot började jag och maken gå i partetapi för att vi absolut inte ville tappa bort varandra i sorgen. 

Det låter tufft att gå tillbaks till jobbet så tidigt. Jag var sjukskriven i nästan ett år. För jag fungerade inte. Vet att vi alla funkar olika.

Jag vill också gratulera till dottern! Det märks utifrån din text att du hann älska henne för en livstid under hennes dagar på jorden. Är övertygad om att hon visste precis hur älskad hon var/är och att hon är glad att just du fick bli hennes mamma. 

Smärtan kommer såklart aldrig till fullo gå över, för smärtan är ju kärlek du inte längre kan visa - och kärleken till ditt barn kommer alltid finnas kvar.