Vänja sig vid att inte ha några vänner

Jag har heller inga vänner. Eller jo, jag har två, varav en bor inte i den här stan och den andra träffar jag inte ofta eftersom att vi båda jobbar mycket och så. Jag har funnit mig vid att vara ensam och det går ganska bra faktiskt, men ibland saknar jag att ha någon. 

Jag har några kompisar på nätet, så jag är väl inte helt ensam, ska tilläggas och det där med att gå med i någon förening eller så, det får man höra ganska ofta. Inte lätt om man har en massa diagnoser som jag har!