Dålig separation
Vet inte vart jag ska börja eller hur jag ska formulera mig men jag gör ett försök.
Jag har levt med min sambo i ca 10 år och har 2 barn med honom 2och4 år.
Hela vårt förhållande har egentligen kantats av spelmissbruk (han) men med ständiga löften om att han ska sluta och ändra sig. Detta händer givetvis aldrig. Han sökte någon halvhjärtad hjälp när vår äldsta son föddes och spärrade sitt personnr på spelsidor. Så här blev det en lugnare period.
Casinospel byttes mot andra spel som rollspel som också kostar massa pengar. Rökning, snus och energidryck på de.
Jag blev även kallad feta äckliga kärring, hora mm när han vart arg. Till barnen kunde han säga/skrika Håll käften, stick, om du inte slutar sparkar jag ut dig /in huvudet på dig, din dumma unge, ungjävel mm.
Han skulle alltid hålla diskussioner framför barnen. När jag bad honom vänta till barnen lagt sig sa han att då var han inte intresserad av att prata.
Han var alltid sur på mig för att jag inte kom ut efter ha nattat barnen (för att jag somnade själv) men dom gånger jag väl kom så pustade han att "jaha ska du kolla tv nu jag hade sett fram emot egentid" ... Hur jag än gjorde så vart det fel.
Till slut så vart det oroligheter varje dag alltid något som var fel med mig eller barnen. Så från en dag till en annan så lämnade jag och barnen (med Soc i ryggen som sa att det vart ett måste)
Nu skulle jag vilja veta om någon mer gjort denna resan?
Jag har inte pratat direkt med honom sen vi åkte. Jag tycker synd om honom, vill veta hur han mår, säga att blir bra (även fast det inte
bli vi igen) att jag inte ville detta. Jag bryter ihop med jämna mellanrum.
Någon som gjort denna resa och kan dela med sig? Peppa, stötta?
/En mamma som varken vet ut eller in just nu