+1 från mig också att skippa även alkohol.
Jag tänkte skriva det förut att det kan vara så att du inte vill sova riktigt, om du missförstår mig rätt. Att sova är/kräver att släppa taget och möta sig själv i någon mån. Naken på ett sätt.
Jag har också sysslat med distraktion mycket, och det kanske inte är fel i sig. Men min metod att sova blev att göra annat tills jag mer eller mindre däckade. Ofta seeent på natten. På dagen (medan jag gick på universitet) kunde jag däcka lite lättare än på natten. Så sömnen blev hipp som happ, några timmar här och där, och jag var alltid trött. Slumrarna på dagen räddade mina studier för mig.
Blev ?katastrof? när jag skulle börja jobba 8-17 efter studierna. Hade två månader innan jag skulle börja jobba och gick in helhjärtat den perioden för att få ordning på sömnen men klarade det inte riktigt. Fortsättningen går nog att räkna ut.
Det jag vet är att, ju mer ?naken? man ?törs? vara om kvällen och släppa tag, desto lättare sover man och sömnen ger också mer. Det handlar om mående som du är inne på.
Har inte så mycket konkret att säga. Det blir lite floskelaktigt men sånt som
- små steg, ett steg i taget
- allt hänger ihop, det är en helhet
- du har inget att vara rädd för,
- låt sömnen komma till dig, ta det med ro
- rutiner och träning,
- bygg trygghet,
- låt känslorna komma, låt dem göra vafan de vill med dig eller kapitulera för dem
-VÅGA, var MODIG
kommer i fråga enligt mig.
Det är (ska vara) gött att sova, den där tillfreds-känslan att nu stänger jag den här dagen, den var helt OK/jag har gjort mitt bästa eller bra nog iaf.
Sista stycket har jag själv inte hittat tillbaka till än. Men jag har ett svagt minne av att det kunde kännas så innan sömnbesvären blev vardag.