Tysta massan

Att avgöra ifall den tredje personen gjorde "fel" eller inte tycker jag är svårt att avgöra. Hen har följt de standarder och normer vi fastsällt i vårt samhälle. Hen gör bara vad som är förväntat. Jag vågar själv inte påstå att jag skulle ha vågar göra någonting mer, det beror helt på kontext. Men överlag kan man konstatera att man i vårt samhälle lägger för lite fokus på att agera enligt sina moraliska principer och allt för mycket fokus på att antningen följa massan eller göra något som ser "bra" ut men vars intentioner inte behöver vara godhjärtade. Jag skulle inte vara arg på den tredje personen, snarare samhället som uppmuntrar till sådant beteende. Särskilt i Sverige och Norden tycer vi om att vara "pacifistiska" och låta folk komma undan ed vad som helst för skit, bara för attt vi vill undvika konflikt.

Nu minns jag inte namnet på henne men det finns en finsk forskare som skrivit mycket om barn och mobbning. Och det är en väldigt stor del (större än man trott) som tillhör den där tysta massan som kunde gjort något men som inte gjorde det. Och vad jag läst så är det bästa sättet att komma till ordning med mobbning att från tidig ålder prata om hur man beter sig, öva genom rollspel. Barn som upplever något för första gången har inget att förhålla sig till. De vet inte givet just den situationen vad som är rätt och fel att säga och göra. Men har man "övat" mobbning, låtsats att någon blivit utsatt och också "övat" in ett agerande, så är förstås chansen större att man gör rätt sak när man hamnar där på riktigt. 
Precis som att poliser övar scenarios, för att ha i ryggraden vad som gäller när det slår till på riktigt och inte står och funderar över olika alternativ.