Vad förväntar ni er att er partner gör hemma?

 Hjälper till att städa diska och ev laga mat om jag kommer hem sent. Jag gör annars gärna maten 

Jag resonerar som du. Man har gemensamt ansvar för det som är allas. Och barnens då. Man lär dem givetvis vartefter de blir äldre att ta undan efter sig själva, värdet av att ha ordning på sina saker när man vill leka nästa gång osv. Men att torka av efter frukost, ställa in i diskmaskinen osv delas mellan oss vuxna. Har en dukat fram och börjat få barnen att äta så kan den ta med dem från bordet sen medan den andra får  sitta kvar en stund och sen duka undan.
Har HAN käkat mackor på kvällen och sen bara lämnat disk (maskinen var redan körd och "ren" så han hade kunnat plocka ur direkt och sen bara lägga in sina saker) och typ skärbräda med massa smulor och en halvt stängd påse med bröd som torkat under natten så hade han inte legat på plus. 
Har man bråttom eller att han tex ser till att barnen kläs på och kommer ut i trädgården så kan jag ta hand om mer i hemmet men då gör ju han en insats på annat håll. Det är väl där vi hamnar rätt ofta, ingen vill göra hushållsarbetet men alternativet är att underhålla kidsen så då kan det vara rätt skönt att hänga tvätt
Så oftast är det inga problem. Men i sak håller jag med dig. 

Nej du tänker inte galet. Din partner är van att saker bara "händer" = du gör dem. Jag tycker du ska säga till honom: "Från och med nästa vecka gör jag likadant som du gör, så får vi se hur det fungerar. Vi kan utvärdera om en månad"

Du tar bort efter dig, men låter hans vara kvar. Barnen kanske man måste städa efter om de är små, men disk, kläder mm som han tar fram rör du inte. 

Här hjälps vi åt, min man lagar mat lite oftare än jag gör, men ofta hjälps vi åt. Tex skalar jag potatis medan han steker köttet osv. Vi båda dukar/dukar av. Ungdomarna tar bort efter sig själv och ställer i diskmaskinen, vi vuxna också givetvis. 
Saker man använt tar man bort själv, oftast. Vi städar båda två men min man lite mer än jag. Oftast städar vi på helgen och inget speciellt i veckorna. 
Vi säger alltid tack för maten till den som lagat den. 
Sen finns det områden där den ena gör mer än den andra (tex bilen, tvätten osv, men det är inget problem). 

Vi hjälps åt.
Syr jag en studentklänning på fritiden får maken rodda barn och hem.
Mekar han med bilen får jag fixa det mesta.
Vi är ett team.
Vi pratar med varandra om förväntningar och planerar.

Det är nog detta som är den springande punkten hos er. Du ser att du gör ex 80% av allt det praktiska = du är den som hjälper till oftast. Han tror kanske att han gör ca 50% = han hjälper till lika mycket som du. Det är detta ni måste komma till insikt om, hur det är på riktigt och inte bara vad ni tänker. 

I en del familjer gör man listor under ett par veckor för att se vad var och en gör. Man skriver upp "lagat middag måndag, tisdag osv, tvätt, städ, lämna/hämta barn, handla mat osv och så skriver man sitt namn varje gång man gjort detta (eller något annat system). 

Jag tycker att man hjälps åt med allt som är gemensamt för familjen/hushållet. Man tvättar sin egen tvätt, generellt, men kan hjälpa till att slänga in en maskin om det är tidspressat för den andra. Man tar helt enkelt reda på sin egen skit oavsett område, men kan be om hjälp om det behövs.

Jag tänker som dig TS. Jag har dessutom alltid tidigare tänkt att man alltid ska göra det lilla extra för varandra, jag har plockat efter honom och tänkt att jag får tillbaka det sen. Säger han att han är trött får han sovmorgon. Jag har tänkt att jag får tillbaka det sen när jag är trött etc. 

Men jag märkte med tiden att jag aldrig fick tillbaka det. Tvärtom, han tog det direkt förgivet. Och när jag tex efter lång tid önskade en sovmorgon så var det stört omöjligt. "Jag satt uppe länge och kollade Netflix, jag var därför trött och orkade inte gå upp så du fick sovmorgon ". 

Dessutom blev allting skevt. Jag spenderade dagarna efter att jag kom hem från jobbet, samt helgerna, med att plocka, städa, tvätta, skriva matlista etc. Han satt i soffan och såg mig fara fram och tillbaka dag efter dag. 
Så hade han dammsugit samt plockat ur diskmaskinen en dag. Resten av dagen sa han med arg och hög röst: Det är jag som gör allt hemma! Jag får aldrig ta det lugnt! Jag gör allt!

Jag satt bara och gapade. 
Han var bortskämd från början. Jag kan inte säga att jag skämde bort honom, jag ville visa att man tar hand om varandra. Och gör båda det så blir det en fin relation. Men om bara en gör det så blir relationen snarare som en förälder-barn-relation. 

Jag förväntar mig att alla i hemmet gör de sysslor som vi alla kommit överens om att var och en ska göra. Jag förväntar mig INTE att någon i hemmet är tankeläsare. 

Vi hjälps åt med det gemensamma och plockar undan efter oss själva. 

Som skrivits, han tror förmodligen att han gör en större andel än vad han gör. Skriv ner allt du gör i hemmet under ett par veckor. Be honom göra samma sak. Sen pratar ni igenom hur ni vill fördela sysslorna och gör ett schema/arbetsfördelning (man kan ju tex tvätta varannan gång eller att en tvättar och den andra gör något som tar lika lång tid). Om han gör ovanligt mycket under de här veckorna så försök låt bli att kommentera det. Det viktiga är att ni får ihop en lista över allt som görs som underlag för planering. 

Glöm inte att planering också är nödvändigt hushållsarbete.