Det är ganska ofta att folk hävdar att "second hand är inte ett alternativ av flera orsaker" och helt ärligt när det tillslut kommit fram varför så har det inte varit några "riktiga" orsaker det handlat om utan det i slutändan bara varit "tycker det är äckligt" eller "bökigt" eller "inte förstått att man visst kan få kvitto även privat i andra hand som soc godtar".
I realiteten kan att köpa i alla fall en del begagnat vara skillnaden att ha ett hem som ser väldigt tomt ut och ett hemtrevligt sådant och om man låter det sjunka in så inser man att det kanske visst kan vara ett alternativ. Man får rannsaka sig själv lite, om valet är mellan att inte ha råd med mattor och få välja bort saker som skötbord och byta på filt på golvet, hoppa över saker som soffbord och ha lite rangliga stolar av billig kvalitét, eller ha råd med de sakerna om man tar sig böket med att handla en del begagnat - är det då fortfarande inte ett alternativ med second hand? Om man får nöja sig med ribbotten och tunn skummadrass för att pengarna inte räcker till en resårmadrass för att man inte vill köpa köksbord och stolar begagnat, är det då fortfarande omöjligt? Är det på riktigt omöjligt (kan dock faktiskt inte se någon situation då det de facto är helt omöjligt, men låt oss säga att det finns en sådan) ja då går det absolut att få ihop till det nödvändigaste från ikea för den summan, men det blir spartanskt och de billigaste alternativen.
Flyttade hemifrån 23 år sedan och trots att det inte handlade om något bar backe så hade jag (vi) absolut inte råd att köpa allting nytt, faktiskt väldigt lite köptes nytt och majoriteten hittade jag på auktioner och begagnat på andra sätt - men med tiden som den disponibla inkomsten ökat har det också ökat med antalet som anser att det inte är ett alternativ. Förhoppningsvis verkar det vara lite på väg tillbaka av miljömedvetenhet om återbruk av saker för det är ett ruskigt slöseri om allt ska vara nytt hela tiden.
