Jag måste vara född till att konstant misslyckas
Jag hatar mitt liv. Det suger!
Verkligen suger och jag ORKAR inte mer! Jag är så trött på att vara jag. På att konstant få slängt i ansiktet att saker inte får gå bra. Det blir bekräftat nästan dagligen.
Jag har alltid varit den där tysta grå musen som aldrig lyckas med någonting, som aldrig har något vettigt att säga eller för den delen gör mig hörd. Den som alltid blir avbruten, överröstad och ignorerad. För det finns ju intressanta personer att lyssna på.
Jag har alltid, ALLTID fått kämpa för allt allt allt allt. Medan mitt syskon alltid glidit genom livet på en räkmacka och lyckas omedelbart med allting. Som lär sig allt på två sekunder och kan det direkt. Medan den här pappskallen får traggla i 100 år och ändå inte fattar. Eller för delen någon gång får lyckas med någonting jag försöker med.
Det är precis som att jag skulle ha någon förbannelse över mig som gör att mitt liv är ett konstant misslyckande. Som gör att ALLT jag gör går åt skogen. Någon liten djävul som tänker att "Jaha! Du råkade vara lite nöjd i fem minuter och tro att något för en gångs skull kunde få gå bra. Nej men så kan vi inte ha det! Här! En 10 liters hink med problem, motgångar, misslyckanden och besvikelser som hälls över dig. Varsågod. " Medan alla runt mig lever sina liv i lugn och ro där allt bara flyter på och går som de vill. Vad tusan gör man?! Jag är fasen över 30 och har ännu inte lyckats åstakomma någonting av mitt liv.
