Förvirrd

Det är väldigt svårt det här Besviken. 

Ett förhållande kräver alltid en insats och underhållsarbete. Känslor och insats kan gå i vågor. Då är det oftast optimalt om den ena tar lite större engagemang en period och sedan är det ombytta roller. 

Jag och min man bråkar heller aldrig. Vi kan vara oeniga men jag ser ingen poäng i att bråka om saker för det. Vi lägger fram vår syn på saken. Sen om vår oenighet är en så enkel sak som nytt soffinköp då får det vänta tills vi kan komma överens om en soffa vi båda kan accepter. Nu var det extremt enkelt exempel men jag hoppas du förstår hur jag menar. 

När det kommer till eventuella känslor till en annan man så kan det säkert ställa till det. Jag har dragits till andra (någon ny bekant man klickar väldigt bra med eller en kollega som tänker precis som jag) men det har för min del inte betytt något mer än det är en starkare dragning (den blir vänskaplig eftersom jag har en partner redan. Hade jag varit singel kanske det skulle vara en annan sak. Vad vet jag). Jag tror det kan bli väldigt komplicerat om man känner starka känslor för en annan än sin man. Nu har inte jag hela bilden men utifrån vad du skriver så ä min uppfattning att din fru nog känner extra starka känslor för den mannen. Det behöver inte betyda att känslorna för dig svalat. 

Sen kan det här känslorna för en annan man vara på grund av eller delvis på grund av någon medelålderskris. Vi hade en bekant vars fru lämnade sin man för livet blivit tråkigt (de hade varit tillsammans sen gymnasiet). Hon tyckte han var tråkig (det är han inte alls. Han är väldigt eftertänksam och smart men lågmäld och är lätt att förbise om man inte aktivt tar kontakt. Han är extremt hemmakär). Hon lämnade för en annan men ångrade sig snabbt. Det blev inte de två igen. 

Jag är ledsen om detta inte var så mycket till hjälp men det enda vi här på fl kan bidra med är vår uppfattning, egna eller andras erfarenheter och bollplank. 

Förstår att du är besviken och förvirrad och känner sig maktlös. Oavsett utgång av det här så går det att finna ett bra liv med eller utan din fru. Hoppa det löser sig! 

Det kan också vara så att om man har det bra eller för bra (eller hur man nu ska formulera sig) så blir man lite blind och inte ser värdet i det. Det kan vara lättare att uppskatta det goda om man har svackor eller dåliga inslag i livet (som småtjafs). 

Sen kan en annan upplevelse av att alltid få som man vill vara att hon upplever att du inte är engagerad och således tycks sakna något eller att du kommer med dina synpunkter? Vet inte om det är så. Kom att tänka på en person jag träffade en gång som var ganska dominant, krävande och fick utbrott om man inte gjorde som hon ville. Vid något tillfälle sa hon att hon önskade någon kunde säga emot eller ifrågasätta henne men det var aldrig någon som
vågade. Jag menar inte att du eller hon skulle vara översittare utan bara att man kan sakna eller önska ett annat bemötande än det man får. 

Oavsett så låter det mer som en förvirring kring känslor och en medelålderskris. Vad tror du hon skulle uppskattat? En resa till Grekland i sommar? Något annat spontant, oväntat du kan försöka överraska med för att se om det där hon saknar kan skapas i ert förhållande? Eller är det en dålig idé tror du?