Förvirrd

Tack för din text! :)
Jag håller med dig, ursäkterna är så dåliga, för det är allt hon säger för hon kan inte klaga på mig på något annat sätt, jag har alltid hjälpt till med grabbarna, hundarna och allt vad som är i hemmet.
Men jag tror inte att det är hennes ordval, utan allt det här kommer från den andra snubben som har ett eget intresse i henne, han skiljde sig i höstas.
Och då för två årsedan så ville han att vi skulle skiljas så min fru och han kunde bli ihop. men då sa hon blankt nej.
Nej hon har aldrig tagit upp att vi har problem, men nu säger hon att det inte går att diskutera med mig, för jag blir sur.

Haha ja du har helt rätt; jag är lite konflikträdd.
Men nu när jag har fått ventilera mig här på forumet så känns saker och ting mycket bättre, och ja jag tänker stärka mig själv.
När jag var som mest arg tidigare i veckan så sa jag att jag tänker inte ställa upp på henne, hon behöver hjälp med hundarna på dagarna, att dom får komma ut, det fixar jag, hon åker i väg med en hund och den andra är hemma, då är det jag som tar hand om den, hon har högre bensinkostnader än vad jag har och då sa jag att det vill inte jag vara med att betala på, vilket jag aldrig har diskuterat tidigare, men då blev jag anklagd för att hota henne, jag sa också att jag känner mig utnyttjad, ja då var det också fel.
Tack för ditt svar

Ja du idag vet jag inte riktigt. 
Men för två år sedan så var det chatt det rörde sig om, då kunde jag läsa större delen av chattarna, och då avfärda min fru hans alla påstötningar för att träffas. Men han ville skiljas för han hade det så dåligt i sitt äktenskap, så han tjatade på att hon skulle göra slut med mig, sen skiljde han sig.
Han hade fått henne att synas och må så bra.
Den här gången har jag inte kommit åt chattar utan bara sett att dom har kontakt, och den här gången blev hon inte besviken på sig själv utan på mig, jag är hennes värsta persson nu, jag står i vägen för hennes nya liv.

Ja du vet hur det blir i affekt, man försvarar sig så gott det går.
Hon har inget annat att sätta dit mig för så att säga, alla våra bekanta har sakt i alla tider att hon har det så bra du fixar med allt.
Men jag tror inte att hon ser vad hon har,jag tror att hon aldrig kommer att bli nöjd.
Vi har 2st friska barn 2st friska hundar, villa,pool, bilar,jobb, vi har bra med gemensamma vänner.
Tack för dina svar dom stärker mig

Att hon har varit olycklig väldigt länge tillsammans med en partner som inte kan ta in när hon berättar vad hon behöver i en relation. Det har gått så långt att hon går bakom hans rygg och har kontakt med en annan man för att bryta tristessen och beroende på hennes moral kanske hon är otrogen i framtiden eller bara lämnar ts för den mannen (eller någon annan). Naturligtvis är det bara blåögd nostalgi men som vi vet från andra trådar på FL så är det många som jagar efter de där luftslotten och blir grymt besvikna så det kan hända henne med. Ts tar henne inte ens på allvar utan skyller på att hon skulle ha någon "liten kris". Nej ts, hon är olycklig!

Jadu ts... Om du tror att en kvinna blir lycklig av ett städat hem och att du handlar hem varor så har du dels en väldigt skev kvinnosyn, dels förstår jag varför hon tröttnat. Lyssna på vad hon säger istället för att tro att det räcker att hjälpa till i hemmet.

Oj nu var det många inlägg på en gång. 
Vi har börjat att prata om det dom senaste  dagarna/veckorna så sent som i dag, och hon vill att vi ska försöka,  det vill jag med. 
Dock så är det bara jag som tagit upp diskussionen, och jag får samma svar.
Jag har sagt till henne att hon får flytta om hon vill, men det lät inte aktuellt,  sen sa jag att jag vill veta hennes planer,  men det lät inte som att hon har några, för det sliter på mig att inte få höra något. 

Det var någon som skrev att hon är olycklig, ja kanske det,  och där har vi olika syn på saker, men men så är det.
Och ja hon är fri att lämna mig.
Brist på kommunikation är nog en bra beskrivning. 

Annars lunkar det på, det var någon som skrev att jag måste rycka plåstret,  och det är nog så det får bli, så känns det i mellanåt. 
Jag tycker inte hon jobbar seriöst på att vi ska hitta tillbaka, det är min känsla. 

Jag tycker att allt det här är jobbigt,  och jag mår inte bra av det, men försöker att hålla god ton. 
Jag har en kompis som ser att det inte är som det ska, men han ska absolut inte få reda på något, enligt min fru.
Självklart tänker vi på våra barn.

Tänkte kolla med banken att jag har råd och lösa ut henne,  när jag räknar på det så ska det funka,  men jag kan ha missat något, det vill jag kolla. 
För jag trivs så fruktansvärt bra här i huset, och lagt ner enormt mycket tid/jobb för att få det som vi vill ha det,  så jag vill inte lämna det.
Och skulle jag behöva ha någon typ av ekonomisk hjälp eller borgenär så har jag mina föräldrar,  men hon vill inte att jag tar det med dom heller, utan väntar och ser hur det blir.
Och jag sitter lugnt i båten,  men någon stans så tror jag att jag i slutändan blir blåst,  blåst är kanske fel ord men första mig rätt.
Jag har även en bil som är värd en slant och jag måste vara beredd på att sälja den.
Så det är lite tankar som far runt.