Förvirrd

Jag tycker att allt det här är jobbigt,  och jag mår inte bra av det, men försöker att hålla god ton. 
Jag har en kompis som ser att det inte är som det ska, men han ska absolut inte få reda på något, enligt min fru.
Självklart tänker vi på våra barn.

Tänkte kolla med banken att jag har råd och lösa ut henne,  när jag räknar på det så ska det funka,  men jag kan ha missat något, det vill jag kolla. 
För jag trivs så fruktansvärt bra här i huset, och lagt ner enormt mycket tid/jobb för att få det som vi vill ha det,  så jag vill inte lämna det.
Och skulle jag behöva ha någon typ av ekonomisk hjälp eller borgenär så har jag mina föräldrar,  men hon vill inte att jag tar det med dom heller, utan väntar och ser hur det blir.
Och jag sitter lugnt i båten,  men någon stans så tror jag att jag i slutändan blir blåst,  blåst är kanske fel ord men första mig rätt.
Jag har även en bil som är värd en slant och jag måste vara beredd på att sälja den.
Så det är lite tankar som far runt. 

Hej på er och tack för era stärkande ord!

Ju mer jag funderar på det så tror jag att ni har rätt i det ni säger.
Hon vill nu bara ha en transportsträcka fram till sitt slutmål, och hon vill inte att någon ska få reda på något innan hon är klar, för sen kan hon bara försvinna lite diskret.

Just nu känns det som att jag har lust att be henne att  ta med hundarna och flytta till sitt ragg, även om hon säger att hon inte har någon kontakt eller inte kan flytta dit, men det känns för mig som att hon kan bo där så länge tills hon hittar något eget. 

För just nu så känns det inte som att hon är villig att jobba på vårt förhållande, utan det är något hon säger.
När jag kom på henne för två årsedan så hade hon betydligt mer ångest och blev väldigt ledsen för vad hon hade gjort och hon blev mer gullig mot mig, och det är hon inte idag.

Så näe nu börjar det att räcka, med alla lögner och smusslande.