Nu kommer han sumpa detta jobbet också

Min lillebror har det inte lätt alltid inte. Det vet jag. Men jag blir ärligt så trött på honom ibland. Han började på ett jobb i måndags efter att inte haft något sen innan coronan. Det gick skitbra hela veckan, han kom up på morgonen, han gjorde sitt jobb, bondade med kollegor och arbetsledaren /chefen var nöjd. Han var helt chill hela lördagen och halva söndagen minst. Jag kollade med honom om hans schema nästa vecka och han var som vanligt. 

Nu ligger han och illgrinar och säger "jag vet inte" som svar på varenda jävla fråga. Hans flickvän skulle fixa lunchlådor till honom men har inte gjort det gör "vill inte gå ifrån honom när han mår så dåligt". Jävla daltande, du ska ut i köket, inte flyga till Egypten.

Jag börjar bli redigt trött på att hålla honom under armarna hela tiden, samtidigt vet jag själv hur det är att må dåligt, men varför mår han så jävla dåligt om allt gick så jävla bra?

Jag hoppas att han går upp och går till jobbet imorgon. Jag tror inte att han han det.  Tyvärr. Jag vet att jag kommer inte att sova inatt. Jag kommer inte kunna. Imorgon vid 7 vet vi.

Jag behövde bara skriva av mig. 

Det låter riktigt jobbigt! och du verkar ta på dig väldigt mycket ansvar som syster. Hur gamla är ni? även flickvännen verkar få ta massa ansvar för din bror - matlådor och trösta. Det låter inte helt sunt. Vad gör era föräldrar i detta? 

Mitt råd till dig är att försöka släppa oron för honom. han är inte ditt ansvar och du kan inte lösa situationen för honom. 

Grabben behöver en stabil och stadig manlig förebild, kalla det fadersgestalt, mentor eller vad du vill...

Men mer akut, någon form av samtalsterapi, kanske någon form av utredning?

Vad är det han lider av?

Men nåt måste det ju vara eftersom du inte är förvånad eller orolig över hans kraftiga reaktion och hur dåligt han mår, utan bara är irriterad.

Depression, GAD, autism? Får han hjälp för det?