Hjälp, vill inte amma mer…

Skrämmande hur många som skriver att "det ska vara så". Känns som att många hetsar mammor till att amma när vissa uppenbarligen inte mår bra av det.
Nej, det ska inte vara så. Man ska må bra också, man ska få röra på sig om det får en att må bra. En glad mamma ger också en glad bebis i slutändan.

Har du frågat om tips på bvc? Ett tips är att gå med i Facebookgruppen "till dig som flaskmatar ditt barn". Där ger folk tips och råd, många som delammar eller har gått från helamning till enbart flaskmatning och har mycket egna erfarenheter om vad som har fungerat för dem. Dessutom har alla en vänlig inställning oavsett om du ammar eller ger flaska! 

Frågan är väl hur man tolkar att inte må bra. Att man inte är 100% bekväm med sin kropp eller att man känner sig låst när man har en nyfödd baby är i mångas ögon helt normalt. 

Sedan om man är "trasig" som beskrivs i inlägget ovanför detta så är det på en annan nivå tycker jag. Om man gråter eller har ont eller har mer allvarliga problem så är det självklart att man söker hjälp oavsett om man är mamma eller inte. 

Du får gärna tycka att mamman ska prioritera sig själv. Men påstå inte att det är för barnets bästa att det ska ge upp sin största trygghet för att mamma ska kunna gå ärenden just de här två månaderna. 

Men snälla, sätt dina egna egoistiska behov åt sidan i några månader och gör det bästa för ditt barn. Det är så man gör när man är förälder. Det handlar knappast om psykisk ohälsa som vissa vill få det till. "Glad mamma = glad bebis" är ett bara motto som själviska föräldrar försöker trösta sig med när de inte vill ta sitt ansvar.

Amma i bärsele/-sjal och träna hemma med bebisen som vikt, man får anpassa sig lite. Det kommer en tid när du kan ha fri egentid, men inte när bebisen är nyfödd...

Men varför tar DU illa upp? Personen skriver ju till ts och utgår från hennes situation, att du haft ett barn som vägrat amma är liksom inte relevant, ts bebis vill ju amma. 

En mamma ska kunna åka till affären ensam, gå en promenad då och då utan att känna stress. Egentid kallas det, men du kanske är en sån hönsmamma som inte lämnar bort ditt barn ens till din man för att åka till affären ensam?
Bebisens största trygghet är inte enbart bröstet/mamman. Det går att byta ut mot en napp, eller flaska för mat.

Jag hoppas förövrigt att du kommer på ett knep TS, kan vara värt att prova amningsnapp och fasa in flaska därefter. Men har hört att vissa bebisar är för smarta för amningsnappen.

Alltså va? Hur var mitt inlägg till flaskmatande mammor generellt? Jag skrev mycket specifikt till just TS resonemang, som inte har några förmildrande omständigheter. Hur läser du egentligen?

Problemet är inte ens flaskmatning, utan att amningen fungerar och flaskmatning inte gör det - men TS vill lämna bebisen hungrig och skrikandes med någon annan för att få egentid från sin nyfödda bebis. Hur är det jämförbart med en snittad mamma eller en bebis som vägrar bröstet? Jösses. Har själv behövt ge kompletterande ersättning när bröstmjölken inte räckte till i perioder, dvs för att bebisen behövde få mat och inte för att jag valde att sätta barn till världen och inte ens orka uppfylla dess grundläggande behov efter någon månad.

"Blir less på sådana som dig som drar alla över en kam." Pff.

Det tycker du, men inte jag. Jag anser att amning är en väldigt stor del av barnets behov, OM det fungerar. Jag tycker att offra några månader till fast man inte hinner träna i den utsträckning man skulle önska, är helt rimligt

Det citatet används ofta för att motivera att mammor väljer sina egna behov före barnets, som tidigt i denna tråd. Det finns väl inga barn som tackar sina föräldrar för att de förverkligat sig själva under småbarnsåren, när barnet bara ville ha en närvarande förälder, t ex. Glad mamma = glad bebis är helt enkelt inte sant.

Du vänder ju ut och in på dig själv för att göra det bästa för ditt barn, det är mer än nog, och inte alls att förväxla med vad TS gör/vill göra. De som pumpar får ju nackdelarna med amning och flaskmatning samtidigt, men ingen av fördelarna, av mig får man stående ovationer för att man orkar.