Någon som har haft svårt att knyta an till sin bebis?

Anonym (TS)

Tue 31 May 2022 14:48
8 svar

Visa endast Anmäl

Någon som har haft svårt att knyta an till sin bebis?

Hej!

Har två månaders bebis och upplever att anknytningen är svårare denna gången än hur det var med stora barnet. Jag blir galen men kärleken jag är ute efter finns inte riktigt. Jag känner skam, skuldkänslor och mår skit. Jag tycker synd om mitt barn. Jag gör mitt bästa, tar hand om h?n, sköter, matar, kramar samt allt annat som förväntas av mig som förälder men med en klump i magen konstant

Jag vänder mig till andra som har varit med om liknande, hur har det gått för er?
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Någon som har haft svårt att knyta an till sin bebis?
Anonym (Nej)

Tue 31 May 2022 14:58
#1

Visa endast Anmäl

Jag har ett barn på tre mån och ett större barn men känner inte som dig gällande anknytningen. Jag har fått samma anknytning till det mindre som till det större barnet. Vad kan det bero på att du känner så tror du? Att du inte får lika mycket tid med den nyfödda för att det större barnet kräver all uppmärksamhet? Babyblues?
cosinus

Tue 31 May 2022 15:14
#2

Visa endast Anmäl

Jag tillhör de som aldrig känt någon himlastormande kärlek för bebisarna direkt på BB. Beskyddarinstinkt ja, kärlek nej.

Med fjärde barnet minns jag att jag satt på bb och höll i det lilla knytet och tänkte -var det här verkligen så smart-

Jag skulle aldrig be läkarna välja bebisen i magens liv framför mitt eget, jag skulle om jag varit tvungen att välja lätt offra min nyfödda för det äldre syskonet.

För mig har det tagit tid att utveckla känslor för den nya individen. När de varit runt 6 månader skulle jag säga att jag känt samma kärlek för den nya som för syskonen. Innan det har jag absolut ömmat för den nyfödda och tagit hand om den så bra jag bara kunnat men kärleken har tagit lite tid.

Jag tror alla är olika.
Anonym (TS) Trådstartaren

Tue 31 May 2022 15:21
#3

Visa endast Anmäl

cosinus skrev 2022-05-31 15:14:35 följande:
Jag tillhör de som aldrig känt någon himlastormande kärlek för bebisarna direkt på BB. Beskyddarinstinkt ja, kärlek nej.

Med fjärde barnet minns jag att jag satt på bb och höll i det lilla knytet och tänkte -var det här verkligen så smart-

Jag skulle aldrig be läkarna välja bebisen i magens liv framför mitt eget, jag skulle om jag varit tvungen att välja lätt offra min nyfödda för det äldre syskonet.

För mig har det tagit tid att utveckla känslor för den nya individen. När de varit runt 6 månader skulle jag säga att jag känt samma kärlek för den nya som för syskonen. Innan det har jag absolut ömmat för den nyfödda och tagit hand om den så bra jag bara kunnat men kärleken har tagit lite tid.

Jag tror alla är olika.

Precis så känner jag men jag kämpar med känslorna, nästan som jag tvingar mig själv till något som inte finns just nu. Jag skyndar och stressar för att få fram känslor men vet ej hur. Problemet hos mig är att det aldrig var så med stora barnet, detta är som en chock för min del just nu och ja, det kändes redan så på BB. Så som du beskriver det.
cosinus

Tue 31 May 2022 15:53
#4

Visa endast Anmäl

Anonym (TS) skrev 2022-05-31 15:21:17 följande:
Precis så känner jag men jag kämpar med känslorna, nästan som jag tvingar mig själv till något som inte finns just nu. Jag skyndar och stressar för att få fram känslor men vet ej hur. Problemet hos mig är att det aldrig var så med stora barnet, detta är som en chock för min del just nu och ja, det kändes redan så på BB. Så som du beskriver det.
Med första barnet hade man ju inget facit hur man skulle känna när de blev större.

Man ska givetvis inte negligera problem med anknytning men man ska heller inte lägga pressen på sig själv att älska en nyfödd individ på samma sätt som ett syskon man haft år att lära känna.

Min yngsta är snart 12. Älskar henne gränslöst precis som alla andra barnen men det tog lite tid och det gjorde det även för de äldre och säkert eg även ettan men då hade jag inget facit som talade om för mig hur jag borde känna.
Anonym (A)

Tue 31 May 2022 19:34
#5

Visa endast Anmäl

cosinus skrev 2022-05-31 15:14:35 följande:
Jag tillhör de som aldrig känt någon himlastormande kärlek för bebisarna direkt på BB. Beskyddarinstinkt ja, kärlek nej.

Med fjärde barnet minns jag att jag satt på bb och höll i det lilla knytet och tänkte -var det här verkligen så smart-

Jag skulle aldrig be läkarna välja bebisen i magens liv framför mitt eget, jag skulle om jag varit tvungen att välja lätt offra min nyfödda för det äldre syskonet.

För mig har det tagit tid att utveckla känslor för den nya individen. När de varit runt 6 månader skulle jag säga att jag känt samma kärlek för den nya som för syskonen. Innan det har jag absolut ömmat för den nyfödda och tagit hand om den så bra jag bara kunnat men kärleken har tagit lite tid.

Jag tror alla är olika.
Håller med
Anonym (TS) Trådstartaren

Wed 1 Jun 2022 11:58
#6

Visa endast Anmäl

Jag behöver ge det tid men jag stressar och skyndar, skuldkänslorna gör det inte lättare heller. Jag vill inte ha det såhär och det gör ont i mig varje dag :(.
LFF

Wed 1 Jun 2022 12:01
#7

Visa endast Anmäl

Anonym (TS) skrev 2022-06-01 11:58:51 följande:
Jag behöver ge det tid men jag stressar och skyndar, skuldkänslorna gör det inte lättare heller. Jag vill inte ha det såhär och det gör ont i mig varje dag :(.

Prata med BVC, prata med en kurator. Du ska inte behöva må dåligt och du ska inte behöva hantera det själv. <3
Anonym (TS) Trådstartaren

Wed 1 Jun 2022 12:06
#8

Visa endast Anmäl

Har faktiskt tid på fredag som jag ser framemot. Har dock väntat länge på att få prata med någon men äntligen är det dags snart.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Någon som har haft svårt att knyta an till sin bebis?

Någon som har haft svårt att knyta an till sin bebis?

INNEHÅLL