Vill skiljas, men kan inte...

Är du inte berättigad till sjukpenning eller a-kassa?

Har du provat att prata med din partner? Får känslan av att det mest handlar om vad DU känner och vad DU vill. 

Lösningen är inte alltid att skiljas. Ni har ju ett helt liv ihop. Just nu är du inne i en tung period och då måste man prata. 

Jag har lärt mig genom åren att vi kvinnor förväntar oss en himla massa av våra män som vi anser är självklara men för dem är det inte alltid så självklart.

Jag vill faktiskt tipsa dig om Mia Törnbloms böcker "Hur svårt kan det vara" och "Sårbar och superstark."

Den förstnämnda boken behandlar just det jag skrev. Att sådant som är självklart för oss kvinnor väldigt sällan är självklart för män. 

Ett rum på vandrarhem med delat kök/badrum elller liknande kan väl soc kanske bistå med om du lämnar och sedan inte har någonstans att ta vägen. Barnen får ju pappan ta hand om så länge. Hur gamla är barnskaran?

Har du någon läkarkontakt och behandlingsplan för dina medicinska problem?
En dåligt inställd diabetes kan ge många symtom och orsaka väldigt mycket besvär både på kort och lång sikt.
Det kanske inte är rätt tid att skiljas nu utan du kanske ska få ordning på din hälsa först.

Din mans brist på förstående för dina besvär kanske bottnar i att han är utmattad själv. Om han har hela försörjningsansvaret så innebär det en stor press på honom.

Låter som att du behöver ta en sak i taget. Få ordning på din hälsa först så att du kan börja jobba och försörja dig. Kräv hjälp av vården och låt dig inte bli bortviftad.

Nu har ju han svikit mig flera ggr genom att ta kontakt med andra kvinnor på nätet jag fått reda på, så det är inte enbart hälsan som nu gjort att det blivit såhär. 

Om ni är gifta utan äktenskapsförord får du kanske ut en summa i bodelningen?

Men stackars dig TS, det låter hemskt! Kan du inte byta läkare, få hjälp hos någon privat? Överklaga F-kassan?

Jag fattar att det är jättejobbigt men det måste ju till, du måste slåss för din rätt till ersättning i alla fall, om du inte kan jobba.

Och att inte kunna se mer än 30% låter väldigt allvarligt.

Han hsr sårat mig flera ggr med okänds kvinnor på nätet. Han är svår att luta på för mig. Vill inte leva med ständig oro och misstänksamhet... har tappat bort mug själv i allt och vill bara bli mitt gamla jag igen. Vill inte bli dömd av hand familj i allt jag gör/inte gör. och sen få höra skitsnacket av andra...