Mamma som blir martyr varje gång jag är lycklig, vad göra?

Beteendet du beskriver är vanligt. Har träffat på det både hos vänner och familj, och känner igen det även hos mig själv, särskilt när jag varit singlel eller mått dåligt med mitt liv. Det är ju en slags avundsjuka som baseras på en rädsla att bli övergiven. Nyförälskade människor blir ju väldigt egocentriska i sin besatthet av den nya partnern och blir ju pga det mindre tillgängliga för sina nära och kära. Tvåsamheten gör ju att andra realtioner väljs bort eller hamnar på paus för den nya personen. Sådant beteende hade man kanske inte accepterat i annat fall. Otrygga människor med anknytningsrubbningar behöver ju handskas med dessa känslor varje gång någon i deras närhet träffar någon.

Visserligen kan man ju tycka att en förälder borde sätta sitt barns lycka före sin egen,det finns så otroligt många disfunktionella och missunnsamma föräldrar och människor.

Jag tycker du ska ta en allvarlig diskussion med din mamma eller skriva ett brev med dina känslor. Förklara att du vill ha kärlek och romantik i ditt liv men att det inte innebär att du väljer bort din mamma. Att hon måste anstränga sig för att unna dig kärlek och glädjas med dig. Att hennes kyla och utestängning sårar dig och är ett lågt beteende. Gör henne uppmärksam på sina brister och våga kritisera henne, för det är inte okej om än mänskligt!