Ni som lever med en sambo vars barn har funktionshinder och aldrig kan bli självgående.

Inte överdrivet faktiskt, enligt mig. men ja, jag måste bara eller vi måste besluta om det är värt det. Han har redan bestämt sig. Han vill ha oss eller mig hos honom. Så länge tar jag det piano.  

Jag har aldrig sagt att han ska välja bort sina barn. Aldrig. Har du ens läst. Jag vill att han ska ha goda relationer med sina barn. Jätteviktigt för mig!. Jag älskar den sidan hos en man. Men att leva nära någon med en sådan funktionsnedsättning är en helt annan sak. Jag har ingen hybris. Lägg av. Om jag är den enda som ska anpassa mig så  går det inte. Vi måste båda göra anpassningar. Inte bara jag.

Du har ju uppenbarligen varit naiv när det kommer till vad det innebär för din särbo att var förälder till ett barn med särskilda behov.

Självklart kan du ju bryta upp, men skyll inte på dottern. Det är ju en del av dig att du inte klarar av att det finns andra viktiga personer i din särbos liv eftersom de tar tid och han har vanor.

Vad exakt är det för anpassningar du vill han ska göra. Dottern bor ju inte ens hemma?

Fast han kan ju inte anpassa bort sin dotter och hennes behov.

När man pratar om anpassningar måste de ju vara anpassningar som KAN göras. I fallet med hans dotter är det ju tyvärr bara du som kan göra anpassningar, han kan inte ta ett steg bort från sin papparoll.

Har pappan och mamman dottern varannan helg var? då är det ju bara 4-5 dagar i månaden han har henne hemma, hur mycket tycker du att den tiden ska minska? Utan att dottern kommer må dåligt av det?

Jo det är hybris om du tror att han ska välja bort en 12 årings behov framför dina, Ett liv med ett funktions barn ÄR begränsat och valmöjligheterna små. Han kommer att behöva agera som en förälder till en 12 åring livet ut. Så är det tyvärr. 

Jag förstår mycket väl att du skulle välja bort dessa livspremisser, det skulle jag också göra.

Men det är inte schysst att försöka få föräldrarna att ?inse? att de behöver lägga ned sin omsorg för de ska de inte. 

Så mycket anpassningar men inga anpassningar beskrivna?

Att hänga med sitt barn på helger är inte konstigt.

Vad skulle dottern ha för mer stöd?

Jag tycker du har svaret själv. Du vill inte vara med och ta hand om mannens fuktionsnedsättandes barn. Då tycker jag att du ska bryta fortast möjligt. Hade det varit ditt barn, skulle du inte haft något val. Nu har du ett val, men det har inte han, så ge honom chans att träffa någon annan som tar hans situation för vad den är. 

Det låter som att TS inte har något emot att träffa flickan, men tycker att helgerna anpassas för mycket efter flickans önskemål och behov. Då är det nog ingen bra idé att flytta ihop. Det verkar som föräldrarna får lägga mycket tid på dottern även i veckorna, även om hon inte bor hemma. Detta är uppenbarligen inte det liv du vill leva TS. Du vill ha en partner med vuxna och helt självgående barn. Det kan du aldrig få med denne man, oavsett om de gör för mycket för dottern eller ej. Barn med funktionsnedsättningar blir ibland överbeskyddade och alltför curlade. Men inte alltid, och hon kommer alltid att behöva sina föräldrar på ett sätt som mentalt vuxna inte gör.

Varför skulle ts skriva det här? 
Hon lär ju inte veta heller vad som finns nu och vad som kommer behövas. Det är inte hennes dotter. 

För att det är väldigt många oväsentliga detaljer men inget om vad som faktiskt är problemet i relationen annat än att flickan vill hänga på helger.

TS vill att flickan ska "ha mer habilitering och fler människor runt henne så hon får ett eget liv". Hon har stödboende och familj, vad är det mer som fattas? Upprepar man något får man även ta att någon frågar. Vad TS vill behöver inte vara förankrat i flickans behov heller. Därav frågeställningen.