Jo jag skiter i dina barn!

Tänker att det är fine, men flytta få inte ihop med föräldern, för att sen tycka att det är helt ok att frysa ut barnet i sitt eget hem, eller förvänta dig att du ska komma först. 

Du har förstås ingen juridisk skyldighet att ta hand om någon annans barn. Däremot hoppas jag att du aldrig flyttar ihop med någon som har barn, för barn ska inte behöva leva med någon som har din inställning.

Är det fb mobben som lämpar över sina söndercurlade ungar på dig?
Är det inte partnern?

Varför tar du ut din ilska på folk som inte har med din familj att göra eller andras eller? Är det inte partnern som gör det?

Återigen varför tar du inte ut din ilska på den som gör som du inte vill och inte på andra som inte har med din familj att göra.

Bryr du dig alltså mer om vad okända personer på nätet har för åsikter och tycker att det är deras fel hur ni har det i er familj?

Om man tycker att partnern gör fel som lämpar över ansvar på en som man inte vill ha och tycker att ens partner har söndercurlade barn och man skiter i partnerns barn är det väl ett problem mellan en själv och ens partner.
Ingen annan har del i det, inte en Fl mobben som du kallar folk på FL.
Man kan bli förälskad i någon men tycker man att den är en usel förälder är det ju ändå partnern man då får ta med.

Du får säga till partnern, du är en usel förälder som har söndercurlade barn som jag skiter i och inte vill att du axlar något ansvar över på mig.
Det spelar ingen roll om du att du säger det till folk på ett diskussionsforum och lägger skulden på andra.

Bara du och din partner om du är missnöjd om hur partnern gör kan ändra det.
Spelar ju ingen som helst roll vad andra tycker om hur ni ska göra.

Man får helt enkelt säga vad man känner, vill inte sen partnern ändra sig utan vill att du ska ta hand om barnen får du tänka om, partnern kanske heller inte vill fortsätta om du skiter i hans barn, men det får ni ju då diskutera.
Barnen försvinner ju inte om dom inte snart är vuxna.

Vad tycker du själv kan göras om man inte trivs och tycker som om partners barn?

Sitta och spy galla över det på nätet eller ta det med partnern.
Eller är det inte just partnern som är "skyldig" till situationen?

Du får det att låta som du får ta hand om några andra barn, att någon mobb blir arga för att du inte vill ta hand om andras barn, som sagt det är väl inga andra som lämpar över barnen på dig, det är din partner.
Varför bli arg på andra än partnern då?

Är det en "mobb" på nätet eller din partner som "skyldig" till situationen i familjen och kan göra något åt det?

Skulle partnern inte "lämpa över" barnen på dig om folk tyckte annorlunda på FL?

Har aldrig förstått det där med att det är andras fel och vad andra tycker.
Det är du och din partner som bestämmer hur ni ska ha det i er familj, är man missnöjd tar man det med sin partner. Vad folk tycker på ett forum är ju helt oviktigt för andras familjeliv.

Gör inte misstaget att tro att det bara gäller din tråd. Eller ens olika ämnen/moral eller etiska frågeställningar.

FL-mobben tar ut sin frustration på allt och alla. Dom är bittra och FL är deras ventil för deras egen personligt upplagrade irritation över livet i allmänhet. Så istället för att ta tag i sitt liv, sitter dom kvar i soffan och vädrar ut sin bitterhet här.

Myyycket bitterhet i tråden. 
Väljer man en partner som har hemmaboende barn så väljer man även barnen, har stött på allt för många kvinnor som visar en helt ogrundad avundsjuka och nästan maniskt förakt för barnet och mannen om denne inte gör som kvinnan vill. 

Tyvärr är vissa män så svaga att de i ett sådant läge prioriterar bort barnet. Skam är vad det är. 

Har man sådana problem med om en partner har barn sedan innan är väl ändå det rimligaste att välja bort en sådan partner? Eller åtminstone välja att leva som särbo tills barnen är utflugna. Bor man ihop blir det ju automatiskt ett större ansvar, inte för att man ska behöva ta ett föräldraansvar utan ett vuxenansvar och bete sig med respekt och som en vuxen för de barn som då faktiskt ingår i familjen.

Jag förstår inte varför man väljer en partner med barn om man verkligen inte vill vara delaktig? Att hävda att man inte kan hjälpa vem man blir kär i är bara omoget, man väljer kanske inte vem man blir kär i men man väljer vem man startar ett förhållande med.

Jag är själv ensamstående med barn, har en partner utan barn, vi lever som särbo vilket fungerar bra. Jag har inga som helst krav på honom när det gäller mina barn, annat än att han bemöter dem vuxet och med respekt när han träffar dem. Skulle han däremot flytta in här skulle ju situationen bli väldigt annorlunda, mer press på honom, även om jag inte skulle förvänta mig att han tar något föräldraansvar så tycker jag att som en vuxen som bor med barn så har man ett ansvar att också bete sig som det. Barnen ska känna sig välkomna, hemma och sedda när de är hos mig, även av honom. Skulle han flytta ihop med oss gör han själv valet att acceptera det och acceptera att de kommer först, med det inte sagt att barnen får som de vill men deras behov är prio, passar det inte så är det bättre att låta bli. Han behöver inte älska dem, han behöver inte ta något ansvar för att de städar sina rum, gör sina läxor eller hämta dem på fritids när han slutar tidigare än mig mm, men han behöver bemöta dem vuxet och med respekt.

Min upplevelse är att många bonusföräldrar tar på sig för mycket i början, blir missnöjda efter ett tag när det blir jobbigt. Visst förstår jag att det kan vara lätt hänt, men då kanske man behöver kommunicera detta med partnern så denne förstår utan att anklaga. Man kunde ju sagt nej ifrån början då, gjorde man inte det kan man heller inte förvänta sig att föräldern kan läsa ens tankar, eller ska förstå att det inte är så man vill ha det. Dock känns det som att det mest är kvinnor som man hör om dessa problem ifrån. Jag skulle vilja höra fler bonuspappor dela med sig av sina problem? Är problemen av samma karaktär där, eller ser det annorlunda ut? 

Det vet du väl att på fl har särkullarna alltid den centrala rollen, och alla andra ska buga för dem och låta deras vilja styra allt. Det spelar heller ingen roll om de är tre år eller trettio, de är navet i allas liv och de ska alltid komma först.

Du kan inbilla dig precis vad du vill, vad du tror och tycker är vanligt är irrelevant.