bli uppflyttad till bättre lag

Tusen tack för alla svar, de var superbra. I hans idrott är det verkligen inte många som tränar och vi bor i en liten stad och det finns inga andra klubbar han kan gå i. Min son hade lätt platsat på en match/tävling i sin sport och gjort bra ifrån sig, men är absolut inte bäst i sin grupp som sträcker sig från nybörjare som kan nästan inget till verkligt duktiga inom sporten som lärt sig otroligt snabbt. Det finns inte underlag för en grupp med äldre på lägre nivå. I sin grupp har han inte så bra möjlighet att utvecklas då han får börja från ruta ett när nybörjarna börjar och hans idrott kräver utrustning i hans viktklass som bara ges till dem i fortsättningsgruppen, så det är verkligen svårare för honom att bli lika bra som fortsättningsgruppen då de tränar oftare och har bättre förutsättningar och består av barn so lär sig snabbt (lokal osv.). Jag är jag inte rätt att bedöma som mamma, jag tycker säkert att han är mycket bättre än han är. Dock har han tränat idrotten i 10 år och får han bara gå i fortsättningsgruppen tror jag han kommer fortsätta flera år till och vara en säker tillgång vid matcher/tävlingar. Han lär sig inte snabbt, men han har en konstant stigande utvecklingskurva och kommer nog inte vara föreningens bästa kort om 4-6 år, men vara nära det om de satsar. Det verkar som att de tittar mest på  brant utvecklingskurva och inte långsiktigt säkra kort,  vilket jag tycker är synd. Nu är jag mest rädd att han kommer sluta för att han känner sig dålig då alla andra i hans ålder antingen slutat eller blivit uppflyttade, men han är van att känna sig dålig och säger det själv, dvs att han inte är bra. En eloge till de klubbar/föreningar som tar hand om de med flackare utvecklingskurva men vilja och vågar satsa på dem. Vi har pratat lite med tränarna, men det är typ en styrelse som bestämmer vilka som får gå vidare, så tränarna har bara lite att säga till om.

nu tror jag faktiskt att allt börjar klarna och att jag förstår hur det ligger till. Föreningen vill bara ha enkla barn som lär sig snabbt i fortsättningsgruppen. Min son som tränat länge tycker det är viktigast med kompisar och inte att lära snabbt men gillar idrotten. Min son har sagt att om de fyller på med ännu yngre i hans grupp så kommer han sluta, men då kanske jag behöver säga till min son att om han inte vill gå i gruppen med många yngre och nya så måste han bli nästan lika bra som de i fortsättningsgruppen och visa att han inte behöver någon barnpassning utan driver sin träning självständigt. Enda problemet med det är att om han gör så och inte blir uppflyttad kommer han känna sig dålig igen. Kan man säga så till sitt barn eller dödar man hans självkänsla och intresse då? Visserligen tror jag att jag har sagt ungefär det till honom flera gånger tidigare. Ja det är bra det där med aktivering och sport, men lite synd att det är hårt ibland tycker jag.

Har nu pratat med min son och han säger att han tycker det är lika kul att lära sig nytt inom idrotten som att leka med yngre och peppa dem. Han har många "kompisar" bland de yngre, mer än 40 säger han och han tycker själv att han är för ung i sinnet för att vara ledare. Kanske om nåt år. Sen vet jag inte hur hans lek/coaching av de yngre uppskattas av ledarna. Att träna en dag i veckan med fortsättningsgruppen tror jag inte går då fortsättningsgruppen tränar samtidigt som hans grupp plus en dag till som är när han tränar en annan grej, som vi inte vågar fundera på att ge upp innan vi vet att han säkert går i fortsättningsgruppen. 

Bäst hade nog egentligen varit om det funnits en mellannivå, men nu finns bara typ nybörjare och fortsättning som är avancerad och för de som vill satsa. Ska han inte satsa inom idrotten så får han nöja sig med att träna samma sak år efter år eller sluta. Synd att det ska vara så tufft, men det verkar ju väldigt vanligt att det är så, känns bara synd när jag som mamma , i min värld tycker att han ändå är ganska bra på sin idrott, synd bara att inte han får chansen. Men han är ju surrig och ingen nötare på rätt saker, dock kan han nöta men på fel saker, som bara är nästan rätt.

Tidigare har föreningen alltid flyttat pojkar i min sons ålder till fortsättningsgruppen då de varit nästan själv i den åldern i gruppen, men nu är det annorlunda, de är flera i hans grupp/lag i den åldern, där de andra i samma ålder är nybörjare plus en till som trotsar och har svårt för idrotten. Dessutom vet tränarna att förutsättningarna för de äldre inte är så bra och även därför har de äldsta blivit flyttade för att ungdomarna ska fortsätta känna att de har ett mål att sträva mot, som är nåbart, ungdomar i samma ålder att träna med. Det känns nästan som min son får hålla taket för de äldsta i sin grupp som varje år flyttas upp till hans ålder. Det har varit lite jobbigt att se hur ungdomar/barn blivit uppflyttade till fortsättningsgrupp, som enligt mig är lika eller något sämre än min son för de är äldre eller haft brantare utvecklingskurva, bättre kontakter, som sedan med bättre förutsättningar, bättre utrustning och fler träningar går om sonen i utveckling eller slutar för det var för jobbigt. En plats som min son kunde haft. Det känns inte som att upp flyttningarna varit helt rättvisa i min värld som mamma. Men min son är fortfarande en surrare, vill inte nöta på helt rätt saker, är relativt bra på sin idrott.  Vad gör man? Kanske bara låter allt vara, så får man se chansen han har att lära sig en idrott bra, gå till spillo, men vad gör det egentligen i det stora hela... Skulle bara så himla gärna se att min son fick chansen, annars är risken stor att jag kommer vara besviken på föreningen och att han får gå med en känsla att han är dålig även om han fått bra betyg i Idrott. 

Hej och tack för alla bra svar. Jag kanske går på flera spår här. Jag kanske pratar med tränarna, ser över en annan förening som nyss börjat satsa på samma idrott, tror inte det ger nåt, men är en chansning. Min man tycker att jag försöker för mycket, men han är inte alls intresserad av idrotten. Han har redan skickat ett väldigt försiktigt mail till tränarna där han beskrivit att sonen möjligen hade passat bättre i fortsättningsgruppen, men är nog nöjd om han får vara kvar i sin gamla med liten risk att motivationen tryter om han får vara kvar när nya yngre börjar. Så vi har skickat ut en liten hint, som vi fått ett väldigt otydligt svar på och jag är rädd att de inte förstår riktigt hur intresserad sonen är. Jag vet inte om vi ska mana på ännu mer. Sonen är svårtolkad i det här med intresse. Frågar man honom när han sitter hemma i soffan om han vill syssla med någonting annat så vill han inte göra något annat än att sitta hemma. Han vill i princip aldrig någonting, men frågar man så säger han nej, förklarar man sen lite och manar på, så kan han svara ja efter det varit tyst i en kvart, när han funderat på det ett tag, han har ju egen vilja och det är jättesvårt att få han att göra något han inte vill. Frågar jag honom om han vill fortsätta med idrotten säger han nej då de kommer fylla på med nya yngre i hans grupp. Dock har han inget val i fråga om han ska träna något eller inte, för det måste han, då han behöver det för att må bra, han får magproblem annars och vi har testat det. Ställer man frågan vad han helst vill träna i höst, (då alternativet ingenting inte finns) så svarar han fortsättningsgruppen i denna idrotten, dock är han rädd att de i fortsättningsgruppen ska tycka att han är dålig. Men hade han fått välja helt själv hade han inte velat träna alls.  Frågar jag om han vill tävla/spela match så säger han nej, men det där "nej" har vi föräldrar lärt oss att det kan betyda både ja och nej. Han brukar vara nöjd och glad över sig själv, när det är heldagsaktiviteter med idrotten, även om han från början sagt nej, när man frågat om han vill vara med, så jag tror nog att han hade tyckt det varit kul med match/tävling. För att gå i fortsättningsgrupp kräver de att ungdomarna vill satsa och skulle någon tränare fråga min son om han vill satsa, är jag rädd att svaret blir nej, när han egentligen menar ja, för det är ändå det han helst vill träna av alla idrotter han har möjlighet att träna där vi bor. När jag funderar på vad jag är för förälder så gillar jag bättre bredd än topp, men tycker inte om när det blir orättvist och gillar därför inte det här med uppflyttningar av vissa och inte alla. Jag har sett flera gånger hur såna som lär långsamt men är intresserade blomstrar sent. Därför tror att jag att jag egentligen tycker bättre om sporter där barnen får satsa själva hur mycket de vill,  där de inte är beroende av att tränarna ska välja ut vilka som det satsas på utan alla kan vara med på tävling/matcher/gradering oavsett hur bra de är.

Den största anledningen att sonen inte vill tävla/spela match är för att han är rädd att det ska vara pinsamt, att han skämmer ut sig när andra kan titta på och det inte är vanlig träning, att han ska bli retad i skolan, men det är väl så i den åldern.

Hej! Jag vill bara tacka för alla tips och råd och  berätta att med hjälp av dem har sonen blivit uppflyttad nu och verkar nöjdare med sin träning och något mer intresserad av sin sport än tidigare och det jag tycker r bäst är att han ser piggare och friskare ut med lite mer träning och verkar nöjdare med sig själv. 

Hej och tack för svar. Nu har vi fått ett problem. Jag har fått samtal av tränaren om att min son bryter ihop på träning och sitter vid sidan av mycket. De vill att jag ska vara där och stötta när sonen gör detta för det tar bort fokus från träningens syfte och fler riskerar hänga på när de ser att detta går att göra. Att han bryter ihop är inget ovanligt och jag tror det är ett sätt att inte behöva träna typ mygla lite. Tränarna vill ha en grupp med jättemotiverade barn som alltid är med på allt och att ha såna som sitter vid sidan av skapar obalans. Fortsätter det på det här sättet kanske duktiga talangfulla barn i gruppen tappar sugen, vilket är synd medan jag hade önskat att tränarna ställde lite lägre krav på sonen och tyckte att det är ok om han går ifrån för sig själv, men kommer tillbaka senare. Han är nästan ungdom nu och sköter sitt skolarbete själv klarar ansvar bra osv och jag tror han kommer att hålla på länge med denna sport så länge han inte får för höga krav. Hur hade ni gjort?

Hej och tack för svaren igen. Det där med att bryta ihop kan låta allvarligt, men att han bryter ihop är inte jätteovanligt, det händer nästan alltid när vi ska ut och hitta på något en heldag och jag misstänker lite att han har det som taktik, så jag brukar låta han skrika av sig och sen en timme senare när han funderat lite kan han till och med tycka att det är kul att komma iväg och är nöjd och glad. Sen ibland bryter han ihop när han håller på med något och tycker det är tråkigt och jobbigt, oftast när han är med mig (mamma), men när han är med mig brukar jag bara vifta bort det, peppa och så hämtar han sig rätt mycket. Sen apropå att inte fortsätta på denna sport och byta till någon annan så har vi haft det snacket flera gånger och han har försökt många andra sporter, vi testar typ en ny sport varje år och det har landat i att han vill syssla med den sport han håller på med. Enda alternativet tror jag är att sluta helt med sport och bara låta han göra vad han vill på sin fritid, vilket lutar åt att sitta framför datorn trots att han verkar gilla den sporten han sysslar med nu och har kompisar i sin grupp. Det känns inte heller bra. Jag tror att han ska försöka lite till, allt är nytt i den svårare gruppen, så mycket nytt att lära, dessutom börjar det bli mörkt och många är lite höst-trötta, det kanske löser sig när det gått ett tag och det inte är så mycket nytt, så kan vi hemifrån peppa och låta han vara hemma nån träning om han inte vill. Det verkar också vara många som tränat i den gruppen han går i nu som gått mindre i perioder och det verkar nästan ha varit bra att gå mindre när motivationen tryter. Men vi funderar också på om han ska sluta och nu lutar det mer åt att sluta efter era svar. Jag ska också kolla med honom vad han egentligen tycker om sporten nu när den är på högre nivå, tidigare har det varit den bästa av alla sporter, men nu på en hårdare nivå kanske det känns sämre. Vi får se. 

Ok, ja, han har aldrig sagt att han vill sluta, vilket han brukar göra annars när han inte gillar en sport, men jag ska fråga honom och om det inte blir bättre så får vi ta oss en funderare, men jag tror att om han går på detta halvseriöst, typ inte varje träning, inte tävling/match, då han egentligen kan idrotten bra och egentligen inte behöver det för sin egna utveckling och försöker fokusera på det som är kul när han är där, så han inte går dit när han är trött från senaste träningen så tror jag det går bra tills terminen är slut. Om han inte vill fortsätta då, så får vi hitta på något annat.