Inlägg från: mari123 |Visa alla inlägg
  • mari123

    Begrava älskat husdjur?

    Anonym (släppt) skrev 2022-06-20 10:45:46 följande:

    Jag har bara låtit veterinärkliniken ta hand om djuret. De kremerar ett antal djur samtidigt och sprider askan i en minneslund.

    Min syster har askan av sin katt i en urna hemma hos sig.


    Så gjorde jag också när min älskade vovve dog! Efteråt fick jag ångest och fick för mig att "alla andra" tog hand om askan efter djuret själv osv.....men efter mailkontakt med veterinären blev jag lugnad
  • mari123
    Guldnovan skrev 2022-06-21 14:09:13 följande:
    Så är det hos den min veterinär använder också. Man väljer egen grav eller minneslund. De har även en minnes-sida där man kan skriva om sin vän. Jag har både valt egen kremering för att begrava/sprida själv och allmän kremering  som sprids i deras minneslund. 
    Min vovve dog för drygt tio år sedan och jag minns inte att ngn DÅ undrade var jag ville att askan skulle ta vägen. Efter några dagar när jag hämtat mig så kom den tanken. Borde jag tagit hand om askan(?).., men veterinären sa att det var få som gjorde det(?) och då var jag nöjd liksom! Tänkte inte längre än så...Googlar på minneslund för husdjur här i stan och det är en plats jag aldrig hört talas om. Lite märkligt......
  • mari123
    Anonym (M6) skrev 2022-06-21 14:57:12 följande:

    När jag växte upp begravde vi alltid djuren i trädgården men sen jag blev vuxen har det blivit det mest praktiska. Jag tycker det är besvärligt att gräva särskilt om det är onödigt. Smådjurskroppar har jag slängt i soptunnan. En stor hund avlivades hos veterinären och de tog hand om kroppen. Att få tillbaka aska är inget som betyder något för mig. Djuren var värdefulla som levande och jag gjorde allt för de skulle ha det bra. Men den döda kroppen betyder inget för mig.


    Minns en av döttrarnas lilla hamster som dog och jag la den i frysen! för det var vinter. När våren kom så grävde dottern och en kompis ner honom i skogen.......
  • mari123
    Anonym (Saknad) skrev 2022-06-22 22:51:00 följande:
    Vad jag förstår finns inget skydd för dem alls, mer än folks goda vilja.
    Och jag visste inte ens om att de fanns! 
  • mari123

    Saknar än min hund som dog för mer än tio år sedan....men jag har ingen gravplats att gå till! Jag tänkte inte ens tanken då att det kunde finnas en djurkyrkogård.......! Dom finns tydligen och vi har en här i stan googlar jag fram men det tänkte jag inte ens på när jag sista gången släppte min vovves tass..........gråter

  • mari123
    Corly skrev 2022-06-24 09:36:01 följande:
    Då måste du känna efter vad som känns rätt för dig. När man har en urna kvar så får man en liten känsla av att djuret är lite ?där? på nåt konstigt sätt. Åren går men eftersom urnan står där så ser man den och skänker djuret en tanke när blicken fastnar där. Det blir väl lite som en minnesplats för djuret, nästan som en gravsten. Strör man ut askan så är ju askan borta sen, men man kan trösta sig med tanken att djuret ströddes ut på sin favoritplats kanske och känna sig nöjd med det. Allt detta är ju bara ritualer för oss människor, för djuret spelar allt detta ingen roll och askan är ju inte det levande djuret. Det viktigaste man egentligen har kvar är sina bilder och minnen. 
    FAST hur är det på veterinärkliniken? Får den sörjande djurföräldern veta att det finns en djurkyrkogård? OM det nu finns en på orten! Jag hade inte en aning om att det fanns en här där jag bor......! Jag lämnade min vovves kropp och jag vet inte var den blev av.......
  • mari123
    Corly skrev 2022-06-24 09:52:27 följande:
    Ingen veterinär har upplyst mig om sånt heller, jag har bara fått alternativen med att bara lämna kvar djuret eller separat kremering med urna. Jag har ärligt talat bara tänkt att djur där ägaren Inte har begärt separat kremering bara kremeras ihop med en massa andra djur och ja, slängs någonstans. En veterinär kan kanske svara i tråden och berätta vad som händer.
    Jag HOPPAS en veterinär ser tråden och kan berätta. Jag känner att jag alltid blivit väl bemött på veterinärkliniken och efter min hunds bortgång hade jag mailkontakt med veterinären och slapp de värsta skuldkänslorna MEN jag frågade aldrig var min vovves kropp tog vägen. Jag nöjde mig med att veta att det var helt normalt att inte ta hand om djurets aska........
Svar på tråden Begrava älskat husdjur?