Hjälp mig i mina tankar om skilsmässa!

Separera. Du skulle ha lämnat honom för länge sedan säger du, så GÖR det då! Du stannar för sonens skull...? För att han ska få växa upp med en idiot då eller? Nej, lämna honom.

Måste du köpa bostad? Har du verkligen uttömt alla möjligheter till en hyreslägenhet? Eller hyra en stuga av någon privat? Eller vad som helst? Ring till varenda hyresvärd och hör om de har några alternativ förutom köpoäng. När jag skulle skiljas (stor stad, flera års kötid) hade jag en lägenhet inom två (!) veckor. Säger inte att de är samma för dig men man måste försöka. Ligga på. Förklara läget i värsta fall.

Säg ingenting förrän du har allt ordnat! Ni kommer att behöva prata om vem som tar vilka möbler, se till att du har skriftligt på vad du får ta med dig av det gemensamma.

Om han tar med sig sonen och flyttar begår han ett allvarligt brott. Om han flyttar själv - gud så skönt då!

Skicka in ansökan om skilsmässa redan ikväll, du behöver inte ha hans underskrift och du kan göra det digitalt med mobilt Bank-ID. Ni har ett halvårs betänketid så börja redan nu, det kommer du vara glad för senare.

Anteckna allt han har för sig kring sonen, hur han skiter i honom. Spela in era samtal kring sonen. Du kommer att behöva det senare, tro mig. En dag kanske du vill ansöka om enskild vårdnad. En dag kanske maken får för sig att jävlas ordentligt. Spela in. Allt.

Vad är det som skulle kunna bli värre? Ingenting. Du slipper bo med en idiot. Sonen slipper bo med en idiot. Han behöver bara träffa pappan på deltid, om det är något båda ens vill (känns inte troligt från pappans sida). Och om pappan behandlar sonen illa så har du rätt att säga nej till umgänget, ta i så fall stöd från soc att pappan misshandlar sonen psykiskt genom att trycka ner honom och vad du nu är rädd för. Och ändå, en förtryckare på deltid är bättre än heltid. Du tror säkert att du "skyddar" sonen nu, det gör du inte. Du kan inte hindra pappans ord eller attityd, det lever din son med konstant.

Allt det där fina ni har haft måste du tänka bort. Det är bara minnen och inget annat, man kan inte leva på gamla meriter. Tänk istället på hur han är nu mot dig och sonen, är det här verkligen som du vill att ni ska behöva leva...? Förstår inte du hur dåligt er son mår av pappans sätt? Kallas psykisk misshandel.

Nej ts, det finns ingen bra tidpunkt. När du än fundera över året så kommer det alltid finnas nånting som inte passar. Runt sonens födelsedag är väl däremot en av de sämsta tidpunkterna, likaså jul som är ett viktigt firande för barn, annars rätt så fritt skulle jag säga. Nej, det är bättre att få det gjort. Sonen ska inte hamna i kläm utan ni vuxna får prata utan honom och sen får ni försöka bete er civiliserat omkring varandra. När det närmar sig flytt pratar ni med sonen och berättar.

Jag vet inte om maken får meddelande om du ansöker om enskild skilsmässa, du kan ringa tingsrätten och fråga.