Hånglade med en annan man
Hej, lång text men jag hoppas någon kan läsa och komma med någon input.
Jag och mitt ex var tillsammans i 5 år innan jag gjorde slut, det var underbart och jag älskade honom så mycket men jag klarade inte av hans ´´mansbebis attityd´´. Efter ca 8 månader så träffades vi igen om försökte igen så att säga, vi blev tillsammans.
Jag har OCD, och åkte på ett behandlingshem i oktober 2021 i en stad som låg ca 40 mil hemifrån. Väl på behandlingshemmet så gick det åt helvete, fick ingen hjälp alls (ska även anmäla dom till IVO), jag mådde inte alls bra (OCD. depression, självmordstankar osv). Mitt ex var inte till någon hjälp alls, jag fick inget stöd, när vi väl pratade eller skrev så klagade han bara på sitt jobb. Han frågade inte hur det gick eller hur min dag varit, jag kunde inte fråga om hans dag för då fick jag bara höra om jobbet igen osv. Jag kände mig mer ensam än någonsin.
Jag kände att jag fick aldrig hjälp, jag kommer aldrig få någon hjälp, jag kommer aldrig bli av med min OCD, jag kommer leva så här för alltid, jag är så ensam, jag har ingen som bryr sig, jag hatar mitt liv osv osv var tankar som gick runt.
Nu har jag och exet träffats igen, det började med att vi låg osv men har nu pratat om att vi kanske ska försöka igen. Vi pratade väldigt mycket om denna händelse såklart och jag undrar lite hur ni tänker. Jag tycker att det är orättvist.
Jag hånglade med en annan man i ca 7 sekunder, jag ångrar det enormt mycket, jag har haft både ångest, panik, panik ångestattacker och försökt ta livet av mig efter händelsen. (det var dock annat inblandat men det var sista droppen, så mycket skämdes jag). Jag skyller absolut inte på att jag var full eller att jag blev ignorerad av min pojkvän då men jag tycker att det är orättvist att jag ska behöva be om ursäkt hela livet om vi ska försöka igen, och att han aldrig kommer lita på mig igen. (Han har alltså sagt detta)
Han har gjort oerhört mycket mot mig också som inte är okej, inte som är i närheten av det jag gjorde kanske (beror på hur man ser det), och man ska kanske inte jämföra men jag blir så frustrerad. Jag visar med allt hur ledsen, förtvivlad, hur mycket jag skäms, min ångest osv, men vad jag än säger, vad jag än gör så är det inget som räcker. Det är nu ca 6 månader sen händelsen.
Jag vet att det kanske är lika bra att bara skita i varandra, kapa banden och gå vidare men jag tror att han är ´´the one´´ för mig även trots mitt misstag. Vad tänker ni när ni läser detta?