Anonym (ts) skrev 2022-06-28 14:32:36 följande:
"Barn är meningen med livet" - Skitsnack! Hatar mitt liv
Jag fick barn för 3 år sedan och har nu en 3-åring och en 1-åring. Jag hatar verkligen mitt liv just nu. Jag hatar att jag inte har något liv.
Jag har inte fått egentid på tre år, har inte haft tid med några egna intressen eller ens för träning. Jag har inte haft en sovmorgon. Minsta ammar flera gånger på nätterna. Ena barnet strular på kvällarna och somnar på riktigt vid 22 och andra barnet vaknar vid 4:30. Mån - söndag. Aldrig någon sovmorgon, aldrig en hel natts sömn. Dom sover aldrig samtidigt förutom på natten. Jag får inte ens gå på toaletten utan ett barn i knät eller duscha utan minst ett barn i duschen.
Det enda jag gör på dagarna är att ta hand om barn. Byta blöjor, komma på mat, laga mat, mata, städa, leka, plocka undan. Och dom bråkar konstant. Dom är söta och roliga, absolut, men det är verkligen skittrist. Jag är trött, sliten och både känner mig och ser 10 år äldre ut. Deprimerad över att få noll stimulans. Känner mig som en robot som håller dom vid liv utan något eget värde. Är det så här det ska vara?
Ja, det är ganska ofta så det är med barn i den åldern. Och ja, det är slitsamt, och nej det är verkligen inte alltid roligt eller givande att vara mamma till små barn, eller barn överhuvudtaget ens.
Men, nu har du ju barnen och då är det ju så. Så en tröst är ju att det blir faktiskt bättre. Det dröjer kanske lite till, men det blir bättre. De sover såsmåningom bättre, kräver inte lika mycket passning, du får mer egentid och mer vila. Du aknske börjar jobba igen snart och får lite mer vuxen kontakt.
För att du ska stå ut i nuet: vilken hjälp kan du få? Av pappan, någon annan släkting, en kompis? Ibland behövs inte ens praktisk hjälp med barnen, det räcker att bara ha nån annan vuxen att vara med och prata med. Sen vila: kan du få sova mer ostört? Att pappan tar vissa nätter, ger dig sovmorgon när det går? Och det praktiska: kan ni förenkla livet där på nåt sätt? Göra storkok så att ni slipper laga mat varje dag? Unna er hämtmat?
Och så du och dig: kan du få komma iväg och göra nåt bara för din egen skull? Massage, fixa naglarna, ligga ostörd på en badklippa några timmar, gå ut och dricka vin med en kompis?
