Min fru vill inte flytta

Hej,

Jag är så trött på allt som heter Sverige. Skatterna är skyhöga, dom flesta samhällsyrken fungerar riktigt dåligt såsom polis, förskola skola, sjukvård. 
Politiken är en katastrof,  så illa att det enligt mig inte finns någon vettig att rösta på. Vi arbetar bort hela livet. 
Allting är rutin och året löper på där nästan alla dagar ser likadana ut. 
Utöver det så är det ekonomin. Man tänker på ekonomi varje dag. Flera gånger. Måste träna pengar. Måste köpa saker. Försöka handla när det är rabatter. Man är så jävla besatt av att tänka på ekonomin. 
Jag och min fru har 2 barn. Vi har bra jobb, hus, bil och egentligt allt vi önskar när det gäller saker. Vi tjänar bra och har inga såna bekymmer. Och utöver allt detta så är det tempot och vädret som stör mig. Vi jobbar ett helt år för att leva i en månad. Allt är rutin. Och under månaden man ska leva så finns det inte heller några garantier med vädret.  
Men Utöver det är jag riktigt trött. 
Jag är helt inställd på att en flytt till spanien ska ske. Jag har vänner där nere som är beredda att hjälpa till vid en flytt. Jobb vet jag också att jag kan lösa. Och fan vad jag vill flytta. 
Men min fru vill inte. Jag vet att hon också är trött på det här. Och orsaken till att hon inte vill är att vi inte har någon familj där nere. Hon har sagt att det låter lockande. Men att hon inte vill. Och jag är helt säker på att jag inte vill leva hela mitt liv i Sverige. 
Jag vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga för att övertala henne. Och det känns som att jag blir deppigare för varje dag. Jag är t o m rädd att jag med tiden kommer utveckla ett litet hat för henne om vi blir kvar här.  Och jag är absolut inte beredd att lämna för att flytta då vi tillsammans är helt underbart... vet inte riktigt vad jag ska göra. Finns det något sätt att få henne med på tåget? 
Vet att det egentligen inte finns några bra svar. Vill mest skriva av mig.

Yes kände att texten började bli lite lång. Grejen är den att hon inte säger tvärnej. Men hon säger nej.
Hon har t ex nämnt att hon inte vill jobba om vi flyttar, helt ok har jag sagt, för vi klarar oss bra bara jag jobbar och med våra tillgångar härifrån. Glömde nämna det. Om hon sedan vill arbeta deltid vilket jag tror så får hon gärna göra det. 
Jag pluggar spanska och hon har gått med på att göra det litegrann hon med. Jag har väldigt lätt för att lära mig språk, spanska blir det 5 språket jag kan prata när det är klart. 
Avseende barnen så tror jag starkt på att dom kommer att ha det bättre där med mer disciplin i skolorna och mer koll på barnen vilket jag själv fått se att dom har. Samt att livet är livligare där. Mer färg i livet känns det som. Tror att dom kommer tacka oss när dom växt upp. Dom är små så dom kommer anpassa sig ganska snabbt.
Ja, det klart att det blir vardag, det är inte tänkt att det ska vara semester hela livet. Men vardagen förgylls med fler möjligheter. Mer liv utomhus. Mer socialt liv. Vi gillar just att det är mer socialt och vänligt. Här finns det inget sånt. Alla vill bara vara för sig själva.
Tempot på livet är annat.  Har en vän som bott där i 7 år. Han sa att han aldrig sett någon spanjor dricka kaffe på språng. Dom fikar ofta, men när dom gör det så sätter dom sig ned och fikar på riktigt. 
Jag vet att jag tänker egoistiskt, 100%
Och jag önskar att det inte var så. Men jag vet att jag kommer få mer och mer ångest här. Hela livet här är grått, och allt handlar om hur mycket saker man har och hur mycket pengar man har, det är sjukt. Jag vill inte leva så.
Jag tänker till och med att jag ångrar att jag inte flyttade innan jag o frugan träffades, även om det såklart inte är så.
Hon varierar dock. Hon säger nej. Men när hon säger saker som att hon inte ska arbeta om vi bor där, att hon ska börja småstudera spanska m.m. säger mig att hon ändå också är lite sugen på flytt. 

Barn har lätt för att anpassa sig till nytt. Speciellt om dom inte flyttat ensamma. Det enda som finns i Sverige är ett tryggt och tråkigt skitliv där man bara väntar på att dö.