totalt ojämlikt
Anonym (anna) skrev 2022-07-12 12:38:28 följande:
Det blir en rundgång. Har sagt det med andra formuleringar men möts av känsloutbrott och försvar och inget bemötande av argumenten jag kommer med. Istället brukar det bli att han kontrar med alla mina fel och brister och diskussionen ska då handla om hur egoistisk och krävande han tycker att jag är. Han kan dra upp nån gammal grej som hände för två år sedan som han stört sig på och som nu, plötsligt, kräver fullt fokus.
Då håller jag mig lugn först. Säger några gånger: Ok, men allt det du framför nu, som du burit på i två år, kan vi ta det i en annan diskussion? Jag lyssnar gärna men det spårar lätt om vi ska ta upp allt som stört oss.
Men nej - det går inte. Så istället för att prata om dagens (bokstavligen) konflikter, ska han då dra upp precis allt som är fel med mig.
Därför är enda chansen familjerådgivning/parterapi. Det går inte att adressera oss emellan. Och det är egentligen vårt största problem, det som gör att jag tvivlar. Resten går att lösa.
Jag kan verkligen läsa in frustrationen i det du skriver och förstår dig fullt ut. Det låter som om du efter några år står vid ett vägval, att stanna eller bli särbo. Det ÄR väldigt laddat att ta upp problem i bonusfamiljen för den föräldern som får kritik känner sig attackerad och går i försvar. Att som din man gör bara reducera dina känslor och åsikter till svartsjuka är typiskt. Det bästa du kan göra om du vill nå fram till honom i en diskussion om hans barn och ex är att utgå från dig själv och bara uttrycka jag-budskap. Tex JAG upplever vår relation som ojämlik, JAG vill förändra detta omgående, JAG behöver bli särbo om inget ändras. Och uttryck dig så tydligt som möjligt, säg tex dom tre viktigaste punkterna som behöver ändras omgående och att ni får utvärdera hur det går vecka för vecka. Var så konkret som möjligt med punkterna. Försök ha ett samtal i veckan då du och din partner pratar om er bonusfamilj och stämmer av hur det går. Och försök ha minst ett tillfälle i veckan då ni två har det mysigt ihop, utan snack om barn, jobb och ex. OM du vill stanna kvar i den här relationen och fortsätta leva ihop så kommer du att behöva göra precis tvärtom mot vad du har gjort hittills. Du skriver att inte agera är också att agera och att det går emot hela din natur. Tro mig, många bonusmammor har varit i samma sits och den enda som funkar är att koppla loss från bonusfamiljen, sluta att försöka rädda den och fokusera på sig själv istället. Även om det går emot hela ens natur. Dvs där du har kämpat så behöver du ge upp. Där du har brytt dig om hans barns uppfostran och mående behöver du sluta bry dig. Där du har försökt förändra din mans relation med sitt ex behöver du acceptera att den är var den är och att din man får sköta all kontakt med exet. Där du har utplånat dig själv och låtit dina gränser överskridas behöver du göra tvärtom och bli hård och sätta hårda gränser. Där du har bortprioriterat din egen son behöver du prioritera om. Där du har brytt dig om exet behöver du rikta om fokus och sluta bry dig. Jag vet att detta är supersvårt men det är din enda strategi om du vill fortsätta att leva med denna man. För tro mig, HAN kommer inte att ändra på sig. Men genom att du ändrar sitt beteende så kommer hela er dynamik att ändras. Några tips på ställen där du kan läsa om andras erfarenheter och metoder: Nacho kids på Instagram, Radical stepmom podcast, Patricia L Papernows föreläsningar på Youtube, boken Stepmonster. Som Papernow säger: To blend a family is not to put the ingredients in a mixer and blend it, its more like trying to make Italy and Japan living under the same roof together and tolerate eachother. Sänk dina krav och förväntningar, sänk dom lite till. När du inte tror att du kan sänka dom mer så sänker du dom lite till. Försök att ha distans till situationen och skratta åt den, och förvänta dig inget av exet eller bonusbarnen men ställ krav vad gäller ditt eget mående, din son och kärleksrelationen. Det kommer att göra att du blir glad och avslappnad igen och trivs i ditt eget liv. Lycka till.
