totalt ojämlikt

Jag vet inte, jag tror det är svårt att göra rätt som bonusförälder.

Min mamma skaffade en sambo när jag var 7 år, och jag har egentligen aldrig accepterat honom fast vi bodde i en liten trea i 11 år.

Inte så att jag var oförskämd till vardags, jag var alldeles för blyg och nöjd om jag bara fick vara ifred och läsa böcker och spela piano. Men han kändes bara som en inkräktare och sen hade han dessutom vissa spritproblem och störde mamma om nätterna, kom hem drängfull och sånt. Och många kvällar var det som hon satt och såg tomt mot hans tallrik och han kom inte hem, för då skulle det supas med polarna, hej hopp.

Min styvmor var läkare, ambitiös och snäll så länge hon inte fick egna barn. Sen fick jag helst inte existera, inga kort synliga på mig i deras hus, nej nej.

Så- barn är barn, och kan ibland inte ens förklara själva varför de reagerar och känner som de gör, så man får sänka sina förväntningar en del. Men med det sagt tycker jag att din man borde höja ribban för sina döttrar successivt, så att de förstår att det blir konsekvenser av skrik och bråk.

Jag tycker du/ni borde föra dagbok över deras beteende för att se om frekvensen orimliga utbrott kan minska över tid. Och för att en dag visa dem hur de har varit, kanske.