Nyfödd och separation

Ja, du kan välja enskild vårdnad eller hemt enkelt inte skriva på för gemensam.  Föräldrardagarna har du dina oavsett. Och barnets pappa har sina, som han kan föröver till dig om han vill. 

Jag förstår att du är rädd att han ska lura dig. Å andra sidan så är faktiskt vår föräldraförsäkring uppbyggd så att dagarna delas. Och att var och en är berättigad dagar som inte kan ges bort. Det är villkoren för försäkringen. 
Vem är du att bestämma att han inte ska få samma möjlighet att vara ledig med ert barn?

Det finns ingen socialsekreterare eller domstolsperson som skulle döma till umgänge som riskerar att skada anknytningen för ett nyfött barn. Det lilla lilla barnet är pga graviditeten och amningen starkt knutet till sin mamma som första anknytningsperson. Så om inte mamman bedöms totalt olämplig dömer man inte så. Utan då förväntar man sig att föräldrarna (om de är separerade) kan samarbeta om barnet. Att även pappan får möjlighet att träffa barnet ofta (nästintill dagligen) för att knyta an och delta i den direkta omvårdnaden, även om barnet råkar bo hos/med mamman. 
Det har inget med vårdnad att göra egentligen.

Tänk om det varit det omvända? Tänk om det för ett sammanboende par som ej var gifta bara var en fråga om vem som råkade gå in på Skatteverket först? Okej, nu hann pappan först och han klickade medvetet eller omedvetet i ensam vårdnad och då blev du utesluten... Hur skulle det kännas?
Har ni haft en dialog om detta?
Mitt förslag är att ni omgående bokar samtal på familjecentralen eller hos socialkontoret och pratar med någon. Du berättar om hur du känner och dina farhågor. Han får bemöta dem. Har ni delad vårdnad så kommer han kanske inte att vilja ge bort sina dagar till dig utan tänker sig att han tar över föräldraledigheten efter 8-9 månader. Eller så tänker han att han inte har möjlighet att helt och hållet vara ledig med barnet samtidigt som han inte vill skola in hen alldeles för tidigt på dagis utan kan absolut tänka sig att föra över en del till dig. Men att gå bakom ryggen och kryssa i ensam vårdnad för att få alla dagar "just in case" tycker inte jag är ok. Det är tyvärr ett handlande som är förbehållet kvinnan men lever man som sambo och har skaffat barnet gemensamt så har väl avsikten vara att ta ansvar för det gemensamt? Det är inte alltid så, det är inte det jag säger men det måste väl ha varit utgångspunkten i de allra flesta fallen? Jag hade blivit otroligt besviken om jag blivit behandlad som så av en man. 

Ja, absolut kan mamman komma till pappan också! Det tänkte jag inte på att skriva, bra påpekat. 

Jag anser inte att mammans föräldraskap är högre i rang än pappans. Däremot anser jag att barnets väl och ve kommer först och om det finns risk att den ena föräldern hamnar i en sits där denne inte kan gå tillbaka till sitt jobb för att barnet är för litet för förskolan så kan man behöva göra så här. 

Inget hindrar ju att mamman ger pappan dagar framöver. 

OM nu pappan absolut vill ta föräldraledighet, sköter umgänget med mammans hjälp så är det ändå inte, tycker jag, optimalt att barnet sen hux flux ska bo med pappan på heltid. 

Ett alternativ då är ju att pappan har barnet på dagarna och mamman på nätterna. 

Men det är ju en senare fråga isf. 

Om du tycker det blir snålt med pengar så om ihåg att du har rätt till bostadsbidrag. Det gjorde att min ekonomi gick runt. Sen har du rätt till underhåll, minst va 1500kr per månad och hela barnbidraget på 1250kr om barnet bor heltid hos dig. Du kommer inte leva fett men du kommer ha råd och ibland också unna dig nånting För dig själv.

jag tog ut 4 föräldradagar tills min dotter var 1 år (levde som ensamstående 8 månader innan hon fyllt ett år), sedan 5 dagar varav en dag var lågdag. 

nu jobbar jag 90% och skyddar inte min sgi. Började på 75% men ökade timmarna då jag ville tjäna mer pengar. Jobbar 7 eller 8-15 veckorna jag har dottern och heltid veckan hon är hos pappan. Funkar jättebra!