Nyfödd och separation

Jag förstår att du är rädd att han ska lura dig. Å andra sidan så är faktiskt vår föräldraförsäkring uppbyggd så att dagarna delas. Och att var och en är berättigad dagar som inte kan ges bort. Det är villkoren för försäkringen. 
Vem är du att bestämma att han inte ska få samma möjlighet att vara ledig med ert barn?

Det finns ingen socialsekreterare eller domstolsperson som skulle döma till umgänge som riskerar att skada anknytningen för ett nyfött barn. Det lilla lilla barnet är pga graviditeten och amningen starkt knutet till sin mamma som första anknytningsperson. Så om inte mamman bedöms totalt olämplig dömer man inte så. Utan då förväntar man sig att föräldrarna (om de är separerade) kan samarbeta om barnet. Att även pappan får möjlighet att träffa barnet ofta (nästintill dagligen) för att knyta an och delta i den direkta omvårdnaden, även om barnet råkar bo hos/med mamman. 
Det har inget med vårdnad att göra egentligen.

Tänk om det varit det omvända? Tänk om det för ett sammanboende par som ej var gifta bara var en fråga om vem som råkade gå in på Skatteverket först? Okej, nu hann pappan först och han klickade medvetet eller omedvetet i ensam vårdnad och då blev du utesluten... Hur skulle det kännas?
Har ni haft en dialog om detta?
Mitt förslag är att ni omgående bokar samtal på familjecentralen eller hos socialkontoret och pratar med någon. Du berättar om hur du känner och dina farhågor. Han får bemöta dem. Har ni delad vårdnad så kommer han kanske inte att vilja ge bort sina dagar till dig utan tänker sig att han tar över föräldraledigheten efter 8-9 månader. Eller så tänker han att han inte har möjlighet att helt och hållet vara ledig med barnet samtidigt som han inte vill skola in hen alldeles för tidigt på dagis utan kan absolut tänka sig att föra över en del till dig. Men att gå bakom ryggen och kryssa i ensam vårdnad för att få alla dagar "just in case" tycker inte jag är ok. Det är tyvärr ett handlande som är förbehållet kvinnan men lever man som sambo och har skaffat barnet gemensamt så har väl avsikten vara att ta ansvar för det gemensamt? Det är inte alltid så, det är inte det jag säger men det måste väl ha varit utgångspunkten i de allra flesta fallen? Jag hade blivit otroligt besviken om jag blivit behandlad som så av en man. 

Jag förstår dig. Men ändå är det så att dagarna delas. Och som förälder, även om han har en konflikt med dig, så har han rätt till sina dagar. Om du kryssar i att du ska vara enskild vårdnadshavare utan att ta in honom i det så tycker jag att du gör väldigt fel. Det bästa är om ni kan prata sansat om det, gärna med stöd av familjeenheten eller liknande. De kan hjälpa er att styra samtal så att de blir konstruktiva och inte pajkastning, så att ni kan få hjälp att fatta beslut om vårdnad, umgänge och barn. Det finns inget som säger att han måste dela med sig av sina dagar. Men om han förstår hur systemet funkar, som tex. att dagarna brinner inne om man har fler än 96 när barnet är fyra år? Hur man söker föräldraledighet. Hur det här med förskola ser ut. Då kanske han är beredd att föra över dagar för ert barns skull. Han kan ju skita i din ekonomi och göra det till förmån för barnet hellre än att dagarna tillfaller staten. Om han bara får vetskap om det.

Eller så vill han inte det. Han kan vilja ta över ledigheten och ta hand om barnet. Eller han kan hellre se att dagarna går förlorade än att du får dem. Det måste du i så fall ta höjd för genom att sprida ut dagarna och inte ta 7 dagar per vecka utan kanske 2-3. Genom att jobba extra om du kan och har någon som kan se efter barnet? Genom att söka studier så att du får CSN? Det gjorde jag själv när jag blev lämnad 2 mån före barnets ettårsdag. Han skulle minsann inte heller föra över några dagar så jag sökte distansstudier så att jag fick 50% CSN, snålade med dagar och sökte (och beviljades) bostadsbidrag. Det var inte kul men det täckte det halvår som återstod sen tills det var dags att skola in. 

Jag håller med, annars ska man sluta gasta om jämställdhet. 
Det finns många kvinnor som inte vill dela och det kan vara ok det också om båda är överens. Men man kan som bekant inte både ha kakan och äta den.

Jag säger inte emot, det är precis så. Men ingen av oss vet hur den här nyblivna pappan resonerar. Han kanske är ett arsel. Eller så har han panik över att just ha hamnat i konflikt med mamman till sitt nyfödda barn som har exakt ALL makt nu. Hon kan styra över hans rättigheter. Få alla föräldradagar. Han kan förstås processa men vad gör det med relationen, med anknytningen till det lilla barnet och med framtiden för deras samarbete? Ingen vet.
Jag hoppas bara innerligt att detta inte utvecklar sig en tragisk situation där pappan ser för gott att bara ge upp för det är ändå mammans ord som alla kommer gå på. Henne man ömkar. Jag hoppas för allas skull att man ser BARNET i fokus. 

I en tvist, till exempel där en kvinna väljer att behålla ett barn som mannen egentligen inte önskat. Eller där man avslutat relationen redan innan barnet föds. Så kanske kanske att ditt resonemang varit relevant för där kan det vara så att pappan aldrig varit intresserad av någon "papparoll". Men nu har vi två personer i samborelation som blir föräldrar. Där mamman får för sig att det är läge att skriva barnet som sitt och utelämna pappan. Vad är det för stil?
Det borde inte ens vara ett val, det borde vara självklart att två vuxna som lever i samboliknande förhållande och blir föräldrar blir registrerade som sådana. Inte alla föräldrar är ju gifta så det borde inte ens vara relevant (dessutom är det inte heller 100% korrekt).