Nyfödd och separation

Ja, du kan välja enskild vårdnad eller hemt enkelt inte skriva på för gemensam.  Föräldrardagarna har du dina oavsett. Och barnets pappa har sina, som han kan föröver till dig om han vill. 

If there is a will, there is way.... Som dom säger...

Pappan i ditt exempel prioriterar sitt arbete över sitt barn, det är inte svårare än så. Han offrar sin relation till sitt barn för att vara sin arbetsgivare till lags.

Han har all rätt i världen att vara föräldraledig, det är bara att informera (inte be om) föräldraledighet 2 månader i förväg. Det är inte en anstälds personliga ansvar att se till att företaget kan bedriva verksamheten, det är arbetsgivarens huvudvärk. De får se till att fortbilda sin personal så att fler har den kompetens som behövs.

När det parats om "kan inte", "har inte råd", "får inte", "går inte" o liknande så betyder det egentligen "är inte villig att göra de uppoffringar som krävs", eller "jag är inte villig att offra min goda relation med min arbetsgivare".

Skitsnack! All nutida forskning på ämnet visar att även de allra minsta barnen har fördelar av att knyta an likvärdigt till båda sina föräldrar.

Det man behöver ta hänsyn till när det gäller yngre barn är att det måste vara relativt tätt mellan byten.
1vecka i sträck hos vardera förälder är på inget sätt lämpligt för ett barn under 1-2år, men det finns andra sätt att dela boendet på, 2-2-3 som nämndes tidigare är ett vanligt sätt.

Bra kommentar. När det snackas om diskriminering i arbetslivet så är det välkänt att det förekommer gentemot kvinnor i fertil ålder. Men vääääldigt många vill inte heller ha ansvarstagande pappor och jobbar aktivt för att motarbeta detta. Detta pratas det inte om lika mycket. Jag har tex upplevt det starkt i svenska ägarledda företag och i större utlandsägda företag. Krävs civilkurage att stå emot. Är glad att jag hade det när barnen var små.

Se till att hushålla med dina dagar istället för att utgå ifrån att de endast kommer räcka i 9 månader.
De flesta tar inte ut 7 dagar i veckan det första året. 
Utgå ifrån att du ska få dina dagar att räcka i ett år istället. 
Ta ut så få dagar som möjligt innan ni separerat - kanske 2-3 dagar i veckan(?) istället och utgå ifrån att du kanske kommer behöva jobba några procent (helger eller kortdagar?) och att pappan kommer ta hand om barnet då.
Om du planerar  utifrån dina egna dagar så har inte mannen möjlighet att "sabotera". Ta ifrån honom möjligheten.

Det här gör mig så jäkla arg. HUR kan det vara okej att pappan väljer att varken ge bort dagarna eller utnyttja dom själv "bara för att han har rätt att göra så"? Att leva som ensamstående på 2-3 dagar/vecka är ju helt omöjligt ekonomiskt och man kan inte utgå från att folk har personer runt sig som kan avstå jobb för att vara ledig och passa mitt barn för att jag ska kunna jobba deltid när barnet är under året. I slutändan så blir det barnet som blir lidande av det här systemet och det är förjävligt. 

Ska inte pappan ta ut dagarna så tycker jag fan inte han har rätt att neka partnern dom heller om man är separerade. 

Varför skaffa barn om du inte har råd?

Det hade varit så mycket enklare för mig att stötta dig och sympatisera med dig om du istället för att slåss och kämpa för att få FL-dagar och underhåll hade jobbat för, och bett om råd, om hur du skulle tvinga fadern att ta sitt praktiska ansvar för barnet.

Visst är det lite märkligt att man ständigt läser och hör om alla dessa ändringar och funktioner hos myndigheter och socialförsäkringssystem som ämnar underlätta för alla de stackars kvinnor som tvingas försörja barn som ensamstående? 
Ogifta kvinnor får själva bestämma om de vill dela med sig av vårdnaden.
FK hjälper så gärna till att se till att kvinnan får hela barnbidraget och med att driva in underhåll, osv osv...

Vart är alla funktioner och hjälpmedel i samhället för de kvinnor som vill tvinga barnets far att dela föräldraskapet på ett likvärdigt sätt?

Kan det vara på så vis att de tjänster och funktioner som nu finns är de som efterfrågas?
Den krassa sanningen är att inte många kvinnor strävar efter att dela föräldraskapet på ett likvärdigt sätt, de vill vara den primära föräldern, de vill ha barnet boende hos sig på heltid.
Det de vill ha hjälp med av samhället är att tvinga barnets far fortsätta stötta ekonomiskt..... O det är därför som juridiken kring föräldraskapet fortfarande ser ut som den gör.

Det är för övrigt just detta som även är den största orsaken till de skillnader vi fortfarande ser på gruppnivå mellan kvinnor och män när det kommer till arbetslivet och privatekonomi t.ex, men det är nog rätt OT just här...

Med ditt resonemang är vi tillbaka på ruta 1 igen, de berömda "könsrollerna" cementeras. Männen gör karriär och tjänar pengar, medans kvinnorna sköter om barn och hushåll. Kvinnorna fastnar i beroendeställning till antingen mannen, eller socialförsäkringssystem och allehanda bidrag.

Hur bra detta än må uppfattas av de som frivilligt gör denna ansvarsfördelning så har det ju visat sig ganska tydligt att samtliga inblandade är förlorare på detta, på olika sätt.

Nu handlar ju även just denna tråd om föräldrar som inte lever tillsammans, då ställs allt detta på sin spets och visar sig från sin fulaste sida.

Alla inblandade vinner i slutändan på att dela föräldraskapet på ett mer likvärdigt sätt.