Nyfödd och separation

Låter toppen! vi kan börja med att fäder börjar jobba deltid i samma utsträckning som mödrarna, tar likvärdig vabb och stannar av i sin karriär under småbarnstiden. Tar likvärdigt ansvar i allt som rör planerna för barnet; BVC besök, blanketter som ska in, sprutor som ska tas, scheman som ska rapporteras till skola och förskola, föräldrasamtal, sommargåva till pedagogerna, avslutningskläder, nya stövlar och galoner vid höstens början, märka upp alla kläder med barnens namn, presenter, julklappar, playdates, barnsäkra alla vassa hörn, badning, klippa naglar och hår, lekar till barnkalaset, utskick av inbjudningar och avstämningar med de andra föräldrarna.

Det är faktiskt inte 1950 längre. Dags att män steppar upp och tar sitt föräldraANSVAR än att lämna över det på kvinnan att -fixa-.

Barn innebär inte bara rättigheter. Med barn kommer också skyldigheter. Så kavla upp ärmarna och gör minimum det som typ alla kvinnor gör så kommer ni män garanterat ses som en likvärdig förälder. Men ni kan inte räkna med att ni per automatik ska få den statusen om ni hela tiden delegerar ut ett ansvar på andra. 

Kvinnor har kavlat upp armarna i yrkeslivet och visat att vi kan axxla det på samma sätt som män. Så killar- gör det omvända och lägg mer fokus på er familj!   

Den dagen män kan föda barn kan de få samma rättigheter som kvinnan till barnet.

Vi bestämde också i min familj innan dottern föddes. Jag skulle vara föräldraledig fram tills hon började dagis. Kring året. Sen separerade vi då dottern var fyra månader. Vi bestämde fortfarande att jag skulle vara ledig fram tills dottern började dagis. pappan förde över alla dagar han kunde till mig, utom 90 st, för han var inte lika intresserad av att vara föräldraledig som jag. Sen ville jag ha ett fast underhåll av honom (istället för att räkna ihop alla kostnader för dottern på en månad och dela dom på två), då blev pappan tvär och tog tillbaks alla sina föräldradagar. Då sa jag att pappan kunde ta föräldraledigheten från dottern var 9 månader. Men det hade inte pappan råd med. Men han skulle ändå inte föra över föräldradagar till mig så jag kunde vara hemma längre med dottern. Och nej, jag ville inte använda upp alla mina dagar innan dottern började dagis eller behöva ta ut 2-3 dagar i veckan för att kunna spara dagar. Inte som ensamstående med dottern på heltid. När pappan sen inte behövde betala underhåll (han betalade två gånger) och dottern började bara hos honom halva tiden så fick jag tillbaks mina dagar.

och det är det här vi måste få bukt med. Maktmissbruket. Kvinnor ska inte heller utöva det.

men när man varit med om ett ex som ska såra medvetet och hota för att få sin vilja igenom så är det självklart att man är på sin vakt. lägger upp planer ifall om. Alla familjer är långt ifrån perfekta och många ser inte till barnets bästa utan till sitt egna. 

jag har säkert inte heller gjort allt rätt. Men jag läser på vad som kan vara bäst för mitt barn och jobbar mot det. Sen har man som ensamstående med barnet boende hos sig på heltid vissa rättigheter och det är lagen som säger så. tex kan man aldrig avtala bort ett underhåll. det är till för barnet (eller som mitt ex sa: jag vill inte sponsra din privata ekonomi). så inget kontrakt kan göra så att man ?slipper undan?.

Och det är ju faktiskt så att pappan har sina 90 dagar reserverade. men det är tråkigt då vissa föräldrar prioriterar bort den möjligheten och väljer jobb istället för tid med sitt barn och sedan brinner dagarna inne, istället för att kunna ge dom till mamman. Eller vice versa.

nåja, vi skulle kunna skriva fram och tillbaks i evigheter om det här. Jag har mina erfarenheter och baserar mitt tyckande på dom.