Nyfödd och separation

De som är vettigt funtade inser att de behöver lägga sina egna känslor för den andra åt sidan och ta sig an detta på ett moget och vuxet sätt.

Man är helt enkelt tvingad att samarbeta på ett bra sätt med den andra föräldern eftersom det är det som är det bästa ur barnets perspektiv.

Vill man göra det som är det bästa för barnet så får man helt enkelt anpassa sig till den nya verklighet man finner sig i, och resa sig till uppgiften.
Den förälder som känner att h*n inte reder ut det bör ta sig en ordentlig funderare på om inte barnet rent av skulle ha det bättre utan dig i sitt liv.

Det sunda och vuxna sättet att närma sig detta blir att inse att man som nyseparerad förälder står inför ett val, antingen väljer du att samarbeta i frågor kring barnet på ett konstruktivt och vuxet sätt med barnets bästa som utgångspunkt, eller så väljer du att backa undan och bli en bifigur i ditt barns liv.

Det som orsakar mycket problem kring detta är att många kvinnor istället väljer ett tredje alternativ som varken är moget vuxet eller vettigt på något sätt.... genom att försöka stöta bort fadern ur barnets liv och bli den enda föräldern, samtidigt som man finner den andra föräldern helt omöjlig att samarbeta med....
Men man vill gärna ha (och anser sig ha rätt till) alla föräldradagar, hela barnbidraget, underhåll osv osv.... 

Det kanske då är hög tid att kvinnor slutar upp att ha oskyddat sex med män de inte känner? Alternativt tar sitt ansvar genom ett "dagen efter piller" om de föredrar att ha en slampig livsstil?

Kvinnor som beter sig på detta sätt får helt enkelt leva med konsekvenserna av sina handlingar, precis som männen.....

Historier som denna är ju baserade på det som var norm när det utspelade sig.

En man och en kvinna fattar tycke för varandra i 20-års åldern, de gifter sig och köper ett hus tillsammans när de är runt 25, sen får de 2-3 barn ihop och lever lyckliga tillsammans till döden skiljer dem åt....
Gör man så och respekterar varandra som jämnlikar så fungerar det hur bra som helst att komplettera varandra och ta på sig olika roller och ansvar inom äktenskapet, det blir en fungerande helhet som alla drar fördelar av och tjänar på.

Låter ovanstående som ett norm-förhållande idag?

Problemet ligger i att väldigt få idag lever sina liv som dina fastrar gjorde.

Vart fick du den siffran ifrån? Skjutet från höften?

Utan att legitimera din siffra så får jag ändå påpeka att även du verkar anse att runt 2/3 av männen som gör kvinnor gravida är helt ok.

Det är då med ditt resonemang bättre att dessa 2/3 tvingas gå till domstol för att vara föräldrar åt sina barn, än att kvinnorna som fått barn med den sista 1/3 skulle behöva gå till domstol och ta detta ifrån de odugliga...

Men vi pratade ju om hemmafruar?

Det som dina fastrar gjorde skulle dagens kvinnor se som otroligt förnedrande.

Dina fastrar arbetade inte, de gick hemma hela dagarna.
De städade, de lagade mat, de tvättade, de strök och la in alla kläder i garderoberna, de bakade, de tog hand om barnen, de planerade in aktiviteter åt familjen och såg till att socialiseringen med vänner, bekanta och grannarna fungerade.
De planerade kalas åt barnen o inhandlade presenter. Vid högtider som jul, nyår, midsommar och liknande skötte de all planering och förberedelser...

Mannens roll var enbart att sköta sitt arbete och se till att det fanns pengar i familjens kassa.

När mannen kom hem efter en arbetsdag så satte han sig vid ett dukat bord och blev serverad middag.

Alla var nöjda och glada med denna fördelning.
Det fungerade bra.... Sålänge de fortsatte att leva tillsammans....

Den dagen män kan föda barn kan de få samma rättigheter som kvinnan till barnet.

O där föll maken av och blottade era osminkade åsikter.

Kvinnan är "mer" förälder än mannen, kvinnan är viktigare i föräldraskapet än mannen. En mor och en far till ett barn är inte jämlikar.
Är det något som de inte kan enas om så är det modern som bestämmer, mannen ska ställa sig i hörnet o lyda.

Detta är ingen stor hemlighet att näst intill alla kvinnor resonerar på detta vis, de har bara svårt att erkänna det rakt och ärligt.

Det är din rätt att ha vårdnaden.Du har lagen på din sida.

Barnet behöver spendera mycket tid även med sin pappa så att han är föräldraledig och tar hand om sitt barn och de knyter an är mycket viktigt. Att han är fl-ledig behöver ju inte alltid betyda barnet sover hos honom. Men mamman behöver släppa kontrollen och låta pappan vara pappa! Ofta vill mamman bara ha alla fl dagar för sig själv av enbart egoistiska anledningar, och hon vägrar slappa sin kontroll. Det går att pumpa om allt står eller faller med bröstmjölken, men det är ofta bara en egoistisk ursäkt för henne.

Som man ska man inte skaffa barn innan man är gift, risken är alltför stor kvinnan lurar honom i slutändan när han inte dansar efter hennes pipa i allt hon vill.

Nej, likaväl som mammor som inte är foräldralediga inte heller är dåliga mammor.

Jag tror ett barn hellre skulle ha pappa hemma om mojligheten finns.

Vet precis vad du menar 
de kommer på mötet att fråga om ni ska ansöka om gemensam 
prata ihop dig med killen innan om detta och säg att ni inte ska göra det pga föräldraledigheten och att ni kan göra detta senare isf 
många som gör så för att kringgå detta 
tro mig det är ett helvete annars och finns inget sätt att slingra sig ur det 
du kan också vägra skriva på att ni Ansöker gemensamt om detta och på så sätt förhala processen 

men hur är ert samarbete? är Han inte kapabel att ta hand om flickan tror du?

Sen är det ju jävligt ego att tvinga nån att pumpa när bebisen lika gärna kan ta bröstet direkt.