Min sambo kör ”kompisuppfostran”
Hej!
Jag bor tillsammans med en man som hade två barn på 2 och 5 år när vi träffades för 7 år sedan. Vi har inga egna barn utan jag är bonusmamma och har bott med barnen i 6 år. De bor VV.
De första åren var okej, det fanns regler och rutiner för barnen och det fanns utrymme för ?vuxentid? på kvällarna. De senaste 2-3 åren har dock sambon eskalerat i sitt ?kompistänk? kring barnen och vi har nu vad jag känner är en helt ohållbar situation. Sambon menar att det är mina regler som gäller, och jag menar naturligtvis att så inte är fallet, då skulle jag aldrig behöva skriva detta inlägg..
Trots att det skiljer tre år på barnen så behandlas de lika av bioföräldrarna vad det gäller läggtider, speltider, när de ska vara hemma på kvällen osv. Jag har påtalat detta under åren men det har varit för döva öron. Jag har också påtalat att speltid behöver regleras och vi har gått från att ha haft reglerat till att de nu spelar när de känner för det och det kan vara en hel dag och en hel kväll. Sambons svar på detta är att de är barn, alla spelar, det är helg, det är regnigt, det är lov, det är onsdag.. ja, ni fattar.
På vardagarna har barnen haft läggtider som nu krupit längre och längre bort, jag går oftast och lägger mig innan barnen släcker sina lampor. Inför sommarlovet vad jag min sambo om att vi skulle komma överens om vilka tider som ska gälla. Han bestämde och jag accepterade. Dessa tider då spelet ska vara avstängt och filmen påbörjad eller lampan ska vara släckt höll i exakt tre dagar. Nu har det krupit iväg timmar och jag får vara till svar att det är semester för barnen också.
Jag är så trött på att bråka om det här. Som jag ser det så är vi 4 i familjen, inte 3. Jag har flera gånger tagit upp att det måste vara rimligast att reglerna här hos oss är sådana så att vi skulle kunna ha dem boende hos oss heltid ifall de väljer detta i framtiden. Det kan inte vara lekpappa och roligt varenda minut de är här, vad sänder det för budskap?
Jag har också bett sambon att fundera över vilken roll jag ska ha i detta. försöker jag ändra läggtider eller få dem att hjälpa till mer så slås det ner med att jag alltid ska bestämma, barnen är barn, de har också semester osv. jag tycker att de är stora nog att hjälpa till, ta eget ansvar. sambon har inget emot att städa och plocka efter dem.
Är jag helt fel ute när jag tycker att det går åt helt fel håll detta? Att barnen styr vårt förhållande och det finns inget utrymme för de vuxna alls. Eller för mig rättare sagt, sambon tycker bara att allt är så roligt.
Jag är helt slut efter 150% barn den veckan de är här. Mitt problem ligger inte hos barnen utan hos sambon, som är som att prata med en vägg. Jag har testat allt jag kan komma på. Någon med liknande erfarenheter?