Restid med barn

Tack för ditt input :)
Absolut så är det många år framöver som man måste samarbeta det är jag medveten om. Det finns fler faktorer som ligger bakom också då hon varit gift innan mig och har barn med den mannen också. Det barnet är i stort sätt vuxen och har valt att bo hos mig och sin pappa istället för att bo hos sin mamma.
Jag har god relation med det barnet och med barnets pappa. 
Den tidigare mannen hade samma problem med mamman som jag har just nu. 

Jag tror att du måste hitta en balans i vad du gör för barnen, för att de ska ha en bra uppväxt och vad du gör för mamman. Ex om du inte skjutsar dem och mamman ändå ska ha dem varannan vecka vad händer då? Får de åka kommunalt själva så drabbar det barnen inte mamman. Vill du att de ska bo mer hos dig för att underlätta deras skolgång ge det som förslag till mamman. Tänk på att inget du gör är för mamman skull utan allt är för sina barns skull. En vacker dag när dina barn fått egna barn så kommer de förstå det. Troligtvis inte innan, iaf inte utåt. men genom att hela tiden agera för vad som är bäst för barnen kan du kompensera för att de inte har en stabil och trygg vuxen vilket i sin tur kan skydda dina barn och göra dem trygga.

Det du beskriver om mamman är ju inte bilden an någon speciellt ansvarstagande förälder. Är det inte bra då om ansvaret skjuts över på dig? Tänk om hon skjutsar barnen? Och har druckit?

Tack för din input. 
Jo jag håller med men det är inte så lätt som det verkar att göra det. 
Har haft kontakt med soc en del där jag bor men det är som att prata med en vägg och även min äldsta son litar inte på soc och vill inte ha med dem att göra för att de inte bryr sig  

Jag menar inte att du ska ta strid för att få barnen på heltid. Sköter hon sig så är det väl bra att barnen bor där också. Det jag menar är att du kliver in lite varstans där det passar, skjutsar barnen till aktiviteter på hennes vecka, skjutsar dom till henne mm. Istället för att tänka att hon ska steppa upp och ta halva ansvaret. 

På vilket sätt pratar du med soc och varför? De behöver väl inte dras in så länge hon sköter sig?

Jag och mitt ex hade dessa diskussioner, vi bodde inte jättelångt ifrån varandra, med bil gick det fort och smidigt så det var alltid han som lämnade och hämtade när vi bytte vecka då jag saknade körkort, helt plötsligt kom han en dag (givetvis någon (hans nya) som sagt något för då var han ju "straffad bara för att han hade bil och körkort" och vi skulle ta varannan gång, jag fick då ta buss till tunnelbanan, sen tunnelbanan till pendeln och ytterligare en buss, fram och tillbaka, jag ansåg att detta inte var det bästa för barnet med allt hattande så vi började med att byta vecka på måndagar, så slapp vi se varandra också :) jag lämnade måndag morgon, han hämtade och tvärtom, mycket bättre blev det och var det något som man behövde prata om så tog vi det över telefon på söndagen innan bytet

Försöker skriva så kortfattat som möjligt...Jag har barn med en man som har psykisk ohälsa med maniska och depressiva perioder. Fast inte så allvarliga att läkare tycker att han ska medicineras. 

Han har inte förmågan att sätta sina egna behov efter barnets bästa. På så sätt fungerar han lite som en missbrukare. 

När vi skildes gjorde han allt för att skada mig ekonomiskt, vilket han lyckades med. Jag är fortfarande skuldsatt 10 år efter skilsmässan. Han fortsatte sedan under barnets uppväxt att kräva halva boendetiden för att slippa betala något underhåll. Fast eftersom han inte hade förmåga (eller vilja?) att skapa en normal relation till barnet så rymde barnet jämt till mig och var i praktiken inte särskilt många dagar hos sin pappa. 

Det fortsatte likadant, han flyttade iväg till en annan stad och tyckte att barnet kunde pendla till skolan (1,5 timme enkel väg med tre byten) från honom. Nej, det funkade ju inte så barnet bodde hos mig alla vardagar efter det (och de flesta helger, eftersom pappan ville göra roliga saker med kompisar på helgen men när han träffade barnet var det alltid tjat om att man måste leva vardagsliv så då var det städning...). 

Nu är barnet vuxen och vill på ett vis ha en relation till sin pappa, men är samtidigt arg och besviken på honom som alltid sätter sig själv först.  Hen mår dåligt när hen är där, men vill ändå träffa sin pappa ibland. 

För vår del har det handlat mycket om pengar. (Pappan kan inte hålla i pengar alls, han har massor in och sen så rinner det iväg till gudvetvad men exempelvis dyra kläder.) För att inte skapa jättebråk som skulle gå ut över barnet har jag alltid betalat allt och inte krävt något underhåll. Mannen är inte någon man vill bråka med, han är duktig på att bråka och göra ner människor. Jag har gjort den uppoffringen för att barnets uppväxt skulle bli så bra som möjligt och för att möjliggöra någon slags relation med pappan. 

Såhär i efterhand tycker jag nog ändå att jag har gjort helt rätt. Även om den ena föräldern har en sjukdom som gör att personen blir illvillig, elak och egoistisk så är det bra för barn att ha lagom med kontakt med båda sina föräldrar, tror jag. Så jag tror inte på att sätta hårt mot hårt faktiskt utan att bita i det sura äpplet och se till att tillvaron är bra för barnen. Såklart det har varit lite jobbigt att köpa sina egna kläder secondhand, leta på rea till barnet och så kommer pappan med månadens senaste outfit för många tusen kr. Men vad är viktigt på riktigt, jo att barnet får förutsättningar att bli en fungerande vuxen.

Jag skulle med andra ord skjutsat och hämtat barnen om jag vore pappan i TS. 

Fast jag tolkar det som att hon inte sköter sig, jag tolkar det som att det är ren förvaring hos mamman plus att hon tar noll ansvar.i övrigt i de relationer som påverkar barnen.

Samt att hon då är alkoholiserad. 

Var läser du det? Jag tolkar TS som att han tycker att mamman ska skjutsa barnen, inte TS. Hennes val att flytta = hennes sak att köra barnen.

Om hon var i aktivt missbruk skulle han väl knappast skriva så?

Jag skulle ta smällen och skjutsa barnen så mycket det gick om mitt ex var missbrukare. Men att hon flyttat utan tanke på vad det innebär för barnen i restider, långt till kompisar mm är ju ett skäl till varför du borde ha barnen mer än halvtid. 

Mina barns pappa lider av psykisk ohälsa (utan missbruk dock) och jag drar helt klart ett mycket större lass än honom. Sen för jag bok över allt jag gör och de incidenter som uppstår för att kunna gå tillbaka till om/när situationen blir ohållbar och jag måste kräva mer av boendet. (Han har själv noll insikt utan tycker att han är en alldeles utmärkt pappa.)