• Mon 18 Jul 2022 17:53
    1255 visningar
    7 svar
    7
    1255

    Tycker inte om mina föräldrar

    Hej! 
    Jag har en mamma och pappa som gett mig allt jag kan tänka mig i ekonomisk väg sen jag var liten. Har haft en "på papper" perfekt barndom. Men det var mycket som blev fel oxå, jag har två systrar och jag och min mellan syster kände oss alltid lite mindre värda än vår lillasyster, hon blev ofta favoriserad för att hon var liten och söt. Jag och min mellan syster har alltid varit lite större (inte tjocka, utan längre, lite större fötter, bredare höfter, bredare axlar osv, än vår lillasyster) vilket gjorde att vi aldrig fick äta vad vi ville. Tex när vi var på restaurang kunde vår lillasyster få efterrätt men inte vi, för hon var så liten o tanig. Min mamma satte mig på olika dieter som viktväktarna osv från att jag var ca 13 år, och jag var verkligen inte tjock eller överviktig, bara kraftigare benstomme, jag dansade även på elitnivå, så hade mycket muskler. Några år senare tog min mellansyster livet av sig och mina föräldrar tog det oerhört hårt, jag tror att dom någonstans förstod att dom betett sig på ett konstigt sätt under vår uppväxt, där allting var otroligt ytligt! 

    Såklart var det inte mina föräldrars fel att hon dog, men jag tror absolut att visa faktorer ifrån dom har påverkat hennes dåligaående, precis som det gjort med mitt. 

    Favoroseringen Av min minsta lillasyster har fortsatt, även min sambo ser det här och mår otroligt dåligt över att se mig bli så orättvist behandlad. Vi har även två barn tsm och skapat vår egna lilla familj. Jag har insett att jag inte alls trivs med att umgås med mina föräldrar, min pappa är en besserwisser som alltid ska ha rätt, aldrig kan göra fel och som dessutom alltid trycker ner min sambo och mig. Min mamma försöker alltid försvara min pappa och vänder alltid kappan efter vinden. Hon kan dessutom inte alls ta kritik och hela världen rasar och hon gör sig själv till martyr när jag någon gång har försökt nudda vid hur jag känner. 

    Problemet är att mina barn älskar mina föräldrar, mina föräldrar är även dom enda i min närhet som kan vara barnvakt, även om det händer väldigt sällan och det känns som att man alltid är till besvär när man frågar. Hade det intr varit för barnen så hade jag sagt upp kontakten för länge sen. Men jag känner att det inte riktigt är min rätt att ta ifrån mina barn sina mor föräldrar.. jag har aldrig haft någon relation till mina far-och mor föräldrar och känner att jag verkligen vill ge mina barn det. Men jag mår så fruktansvärt dåligt av att vara nära mina föräldrar och det gör även min sambo. 

    Någon som varit i liknande situation eller som har tips på vad jag kan göra? 

  • Svar på tråden Tycker inte om mina föräldrar
  • Mon 18 Jul 2022 18:08
    #1

    Jag kan inte säga att jag har varit i din situation, däremot så är min spontana tanke ?kan du lita på att historien inte kommer att upprepas med dina barn?? Dvs finns det en risk att dina föräldrar faller tillbaka i gamla vanor och behandlar dem så som du blev behandlad? 
    En annan tanke jag har är att du måste må bra för att dina barn ska må bra. Förr eller senare så kommer dom att känna av ditt mående och stress oavsett hur stark du än försöker vara i situationen. 
    Personligen så tycker jag att du ska kapa banden, låta det dåliga samvetet tynga dig den tid det tar tills du känner att du har gjort det som var bäst för dig och din familj. 
    dina barn har ett större behov av en mamma som mår bra än en mormor och morfar som du inte kan lita på. 


    och behov av barnvakt kanske gör livet lite kämpigt men det varar inte för alltid. 

  • Mon 18 Jul 2022 18:14
    #2
    +1

    Min mormor bar sig otroligt illa åt mot min mamma. Men de hade ändå en relation ända till slutet eftersom hon var en mycket bättre mormor än vad hon lyckades vara som mamma. om din barn mår bra av att ha en mormor och morfar så tror jag det är bra om du kan skilja på din relation mer dem och deras 

  • Mon 18 Jul 2022 18:30
    #3

    Vill först nämna att du valt att inte acceptera anonyma nick vilket kanske innebär färre svar. 
    Jag har en stor aversion mot min mamma och skulle säga upp kontakten om det inte vore för att jag då skulle få problem med min syster och riskera förlora henne. Jag har egna barn och min mamma är otroligt  nog en  ännu sämre mormor. 
    Att en dålig mamma blir en dålig mormor kan alltså vara  sant och är det i mitt fall. Däremot vill jag påstå att många har en bättre relation till sina barnbarn. Min relation till mormor och morfar var mycket bra och de var ständigt närvarande. Min mamma och deras däremot var inte det. Men hon fick enormt mycket hjälp av dem. Den kopplingen har hon tydligen missat för hon har aldrig funnits för mig. 
    Jag håller min relation till mamma i en vad jag kallar "väder och vind-relation". Vi umgås på en veckobaserad aktivitet med 20 andra, på födelsedagar och jul. Hon har aldrig umgåtts med barnen på egen hand eller eget initiativ trots att vi bor grannar, aldrig låtit de sova över bara för att eller ens hämtat ett spädbarn för en stilla promenad med vagn. Nu är barnen 19-29 och hon känner dem inte. De hälsar inte på henne när de kommer till mig (de bor långt borta och alla bor inte alltid i Sverige) När barnen var små gjorde jag mitt bästa för att barnen inte skulle märka hur konstig hon var. Nu när de är stora märker de det själv. De har också fattat att jag saknat stöd från henne. 
    Det är ok att känna som du gör och du är inte ensam om det. 
    En del kapar banden men eftersom vi bor grannar skulle det bli ännu märkligare för barnen. Jag vet inte hur jag skulle kunna säga att "mormor umgås vi inte med" utan att det skulle göra ännu mer skada än den mellanväg jag valt. 

  • Mon 18 Jul 2022 18:31
    #4
    Mystomten79 skrev 2022-07-18 18:14:41 följande:

    Min mormor bar sig otroligt illa åt mot min mamma. Men de hade ändå en relation ända till slutet eftersom hon var en mycket bättre mormor än vad hon lyckades vara som mamma. om din barn mår bra av att ha en mormor och morfar så tror jag det är bra om du kan skilja på din relation mer dem och deras 


    Jag håller med men du lyckades säga det bättre och framförallt kortare Glad
  • Mon 18 Jul 2022 18:34
    #5
    Plantmilk skrev 2022-07-18 18:08:05 följande:

    Jag kan inte säga att jag har varit i din situation, däremot så är min spontana tanke ?kan du lita på att historien inte kommer att upprepas med dina barn?? Dvs finns det en risk att dina föräldrar faller tillbaka i gamla vanor och behandlar dem så som du blev behandlad? 
    En annan tanke jag har är att du måste må bra för att dina barn ska må bra. Förr eller senare så kommer dom att känna av ditt mående och stress oavsett hur stark du än försöker vara i situationen. 
    Personligen så tycker jag att du ska kapa banden, låta det dåliga samvetet tynga dig den tid det tar tills du känner att du har gjort det som var bäst för dig och din familj. 
    dina barn har ett större behov av en mamma som mår bra än en mormor och morfar som du inte kan lita på. 


    och behov av barnvakt kanske gör livet lite kämpigt men det varar inte för alltid. 


    Jag förstår hur du tänker men det är ändå baserat på att du inte har egen erfarenhet. Det är svårare att göra som du föreslår när man är i den sitsen själv. Rena missförhållanden kräver naturligtvis sitt men är det inte typ svält och misshandel är det svårt. 
    Tillslut förstår barnen ändå. 
  • Mon 18 Jul 2022 18:40
    #6
    Plantmilk skrev 2022-07-18 18:08:05 följande:

    Jag kan inte säga att jag har varit i din situation, däremot så är min spontana tanke ?kan du lita på att historien inte kommer att upprepas med dina barn?? Dvs finns det en risk att dina föräldrar faller tillbaka i gamla vanor och behandlar dem så som du blev behandlad? 
    En annan tanke jag har är att du måste må bra för att dina barn ska må bra. Förr eller senare så kommer dom att känna av ditt mående och stress oavsett hur stark du än försöker vara i situationen. 
    Personligen så tycker jag att du ska kapa banden, låta det dåliga samvetet tynga dig den tid det tar tills du känner att du har gjort det som var bäst för dig och din familj. 
    dina barn har ett större behov av en mamma som mår bra än en mormor och morfar som du inte kan lita på. 


    och behov av barnvakt kanske gör livet lite kämpigt men det varar inte för alltid. 


    Nej, det är det jag oroar mig för lite. Jag är framförallt rädd för att de ska föra vidare min extremt dåliga kroppsrelation som lett till ätstörningar bla. Jag vill inte att mina barn ska ha en tanke på att dom inte är fina och vackra precis som dom är oavsett vikt. Min mamma är extremt smal och sa till mig för ett par veckor sen "nej nu måste jag sluta äta bröd fram till semestern så jag får bort min mage" (hennes mage går liksom inåt) så sa jag att sådär får du absolut inte säga nån gång i närheten av mina barn. Då svarade hon "nej, självklart skulle jag aldrig någonsin säga något sånt framför ett barn" 
    Men hon sa ju alltid sånt framför/till mig när jag var barn, det är som att hon glömt, eller förträngt. Och det oroar mig lite, för har barn väl fått en osund relation till kroppsideal så är der svårt att förändra, jag vill inte hamna där. Utöver det är dom jättebra mor o far föräldrar, det är väll mest mig och min sambo, som min pappa,framförallt, är nästintill elak mot hela tiden och vi mår dåligt av att va runt honom. 
  • Mon 18 Jul 2022 19:02
    #7
    +1
    Guldnovan skrev 2022-07-18 18:30:12 följande:

    Vill först nämna att du valt att inte acceptera anonyma nick vilket kanske innebär färre svar. 
    Jag har en stor aversion mot min mamma och skulle säga upp kontakten om det inte vore för att jag då skulle få problem med min syster och riskera förlora henne. Jag har egna barn och min mamma är otroligt  nog en  ännu sämre mormor. 
    Att en dålig mamma blir en dålig mormor kan alltså vara  sant och är det i mitt fall. Däremot vill jag påstå att många har en bättre relation till sina barnbarn. Min relation till mormor och morfar var mycket bra och de var ständigt närvarande. Min mamma och deras däremot var inte det. Men hon fick enormt mycket hjälp av dem. Den kopplingen har hon tydligen missat för hon har aldrig funnits för mig. 
    Jag håller min relation till mamma i en vad jag kallar "väder och vind-relation". Vi umgås på en veckobaserad aktivitet med 20 andra, på födelsedagar och jul. Hon har aldrig umgåtts med barnen på egen hand eller eget initiativ trots att vi bor grannar, aldrig låtit de sova över bara för att eller ens hämtat ett spädbarn för en stilla promenad med vagn. Nu är barnen 19-29 och hon känner dem inte. De hälsar inte på henne när de kommer till mig (de bor långt borta och alla bor inte alltid i Sverige) När barnen var små gjorde jag mitt bästa för att barnen inte skulle märka hur konstig hon var. Nu när de är stora märker de det själv. De har också fattat att jag saknat stöd från henne. 
    Det är ok att känna som du gör och du är inte ensam om det. 
    En del kapar banden men eftersom vi bor grannar skulle det bli ännu märkligare för barnen. Jag vet inte hur jag skulle kunna säga att "mormor umgås vi inte med" utan att det skulle göra ännu mer skada än den mellanväg jag valt. 


    Men ånej, går det att ändra i efterhand? 

    Jag förstår, mina föräldrar är dock, eller har varit hittills, väldigt bra mormor och morfar. Dom säger hela tiden att dom längtar så mycket efter barnen och vill umgås med dom, men dom prioriterar sin fritid före allt typ. Vilket jag inte kan säga något om. Och vi bor ganska långt ifrån varandra, vilket gör att vi inte ses jätteofta. Dom håller dock på att bygga hus i närheten av oss nu och kommer snart flytta dit för att komma närmre barnen. Vi firar högtider tsm, för barnens skull men det blir alltid jättedålig stämning och senaste julen, var första gången min sambo vågade säga ifrån till min pappa när han för 100e gången blev dåligt behandlad. Vilket resulterade i ett kaos bråk i hela familjen. Dom är bra med barnen men inte med mig och min sambo, och vi försöker verkligen skapa en trevlig atmosfär och bra stämning, men det är svårt med någon som bara trycker ner oss och försöker vara "över" oss hela tiden. Samtidigt ser jag ju hur mycket barnen, som är väldigt små, älskar dom... 
Svar på tråden Tycker inte om mina föräldrar