Inlägg från: Anonym (Ja) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ja)

    Gravid

    Fighter57 skrev 2022-07-19 12:29:29 följande:
    Gravid

    Hej! Jag är 32 år gammal och fick för ca en vecka sen veta att jag är gravid. Det var hyffsat planerat även om jag kanske inte hade tänkt bli det på sommaren. Trodde inte det skulle ta sig så fort men det gjorde det. Jättekul såklart men mår ändå inte så bra. Jag har verkligen velat vänta med barn men nu kände jag och min sambo att det ändå nog börjar bli dags. Han är 40 år så inte så ung direkt eftersom det är första barnet. Har varit gravid tidigare för några år sen ett par gånger men då gjort abort för har inte känt mig redo. Denna gång känns det ju ändå mer som att det är dags nu men ändå får jag panik vissa dagar och vet inte vad jag vill. Vet inte om det är för att jag fått panik innan tidigare gånger som jag får det nu med. Vill ju gärna ha barn någon gång men känner aldrig redo. Känns som alla andra blir så glada när dem plussar men jag blir mest bekymrad. Har inte ens orkat ringa nån barnmorska. Nån mer som känt så här?


    Vet du, jag har drömt om barn i 10 år. Nu när jag äntligen är gravid så får jag också panik emellanåt. Tänker 'kommer jag bli en bra mamma', 'vill jag verkligen ha barn' osv. Men sen om man frågar lite äldre kvinnor i typ 50-70 årsåldern vilken tid som varit den bästa hittills så har alla uteslutande svarat när de blev föräldrar och då blir iallafall jag lite lugnare. Tror det är helt normala känslor Glad Man vet ju aldrig hur livet kommer bli och jag tror egentligen att det är just ovissheten som gör en lite otrygg. 
  • Anonym (Ja)

    Är halvvägs nu och känner fortfarande alla känslor. För det mesta väldigt glad och lycklig, känner bebisen sparka nu och vi har börjat köpa lite grejer och pratar om graviditeten hela tiden men det går ju inte förbereda sig 100% på vad som komma skall. Jag känner att livet får en mening men tror det är just det som gör mig lite nervös. Alla tankar på hur framtiden ska se ut. Många år framåt kommer ju fokus ligga på barnet/barnen och hur man ska göra livet så bra som möjligt för det/dem. Ska vi också bli den hurtiga familjen som tar långpromenader varje söndag i alla väder? Jag hatar ju regn. Typ så Tungan ute 

  • Anonym (Ja)
    Fighter57 skrev 2022-10-18 18:41:14 följande:
    Ja jag är med halvvägs nu :) ja jag känner exakt samma. Har börjat bli mer glad över graviditeten. Men jag kan sitta och fundera över allt ansvar som kommer komma. Och allt jobb. Jag som älskar att ligga på soffan och göra som jag vill haha. Jag har inte sagt till mina kollegor än att jag är gravid och känner mig stressad över det. Det kommer ju synas snart. Men jag vet verkligen inte hur jag ska säga det och till vem man ska säga det till först. Tramsig man är. 
    Tack och lov så går det ju inte från 0-100 med hämtning/lämning på dagis, vabb och barnkalas med en gång. Min kompis som fick barn nyss sa att första tiden är rätt tråkig så man hinner säkert vänja sig sakta Skrattande
    Jag har nyss berättat på jobbet, gick in till chefens kontor först och sa att jag har en bebis i magen, att jag inte vetat om det skulle gå hela vägen och det var därför jag inte berättat tidigare. Men det gick helt fint. Efter det så gick jag in till mina kollegor som satt på lunch och berättade för dem och det blev superbra Glad Efter jag berättat på jobbet så känns det ännu mer verkligt faktiskt, jag behöver inte gå och dölja magen när jag ska ut vilket blev en stor frihet, nu kan jag bara embraca (väntar dock fortfarande på ett gravid-glow. Känner mig mest fet, finnig och ful) Härliga tider! Solig
Svar på tråden Gravid