Gravid

Hej

Blev typ lättad av att läsa din kommentar. Känner igen mig i det du skriver. Har också gjort aborter förut, pga inte känt mig redo - inte nödvändigtvis för att det inte skulle gå utan för någon inre rädsla och att aborten blir den enkla vägen ut - samtidigt har jag känt sorg alla gångerna för att jag gjort abort.
 Har denna graviditeten dessutom blivit helt orimlig gentemot min partner, känner mig så skör och sårbar och blir väldigt ledsen, irriterad och arg och typ skamsen samtidigt - någonstans är jag ju medveten om hur uttagerande och "vidrig" jag är.
Alla känslor. Som du skriver, så får jag också ångest på morgonen när jag vaknar och inser att jag är gravid. Dessa känslor samsas också med tillstånd av lycka och myskänslor och jag känner mig relativt "normal" och har distans till tankarna och känslorna men så vips kommer en jävla trigger och drar ner mig till botten och jag ifrågasätter precis ALLT. Berg och dalbana deluxe verkligen.

Tycker det är svårt att hitta igenkänning hos andra på nätet, din kommentar är det närmsta jag hittat som matchar mina egna upplevelser. Känns som att vi inte är ensamma och att det borde vara något man pratar mer öppet och detaljerat om. Det framstår som att majoriteten gråter av lycka och har lite illamående de tampas med och att det är det värsta.

Det var ett par veckor sedan du startade tråden, hur känner du nu?