Berättade att jag var otrogen.

Jag är man och har funderat runt otrohet och hur jag skulle agera om min fru var otrogen. När vi nyligen blivit ett par såg jag henne kyssa en annan man hon inte kände sen tidigare. Det var ingen vänskaplig puss om man säger så. Hon var onykter, jag var nykter och kom på dem i en restaurang. Jag gick fram och avbröt deras hångel. Hon ångrade sig djupt och bad om ursäkt på alla vis under en lång tid. Jag tog beslutet att förlåta och vi är ff tillsammans 15 år senare. Men den händelsen satte djupa spår som jag jobbat med sen dess. Det har gått ganska bra att komma vidare. Men jag kan inte frigöra mig från tanken hur vårt förhållande skulle varit utan den där förbannade kyssen på fyllan. Så om min fru skulle vara otrogen på riktigt är jag helt på det klara med att jag inte skulle kunna förlåta henne och gå vidare i vår relation. Det skulle vara slut där och då. Jag skulle inte klara ens en hångelkyss på fyllan från hennes sida. Jag skulle ju aldrig kunna släppa tanken på hennes svek eftersom jag vet vilket jobb jag haft med det förra sveket. Om TS man ska kunna förlåta och gå vidare kommer det krävas väldigt mycket av honom, den saken är klar. Jag skulle inte orka. Det spelar liksom ingen roll vad han förlorar i form av hus och annat. Det handlar inte om sånt. Möjligen kan små barn få en människa att vilja stanna kvar. Men det blir jävligt plågsamt. Jag förstår honom.