• Anonym (Ough)

    Berättade att jag var otrogen.

    Anonym (Skitstövel) skrev 2022-07-19 13:51:28 följande:
    Berättade att jag var otrogen.

    Jag är en 35 åring kvinna som har varit tillsammans med min man i 15 år, varav 8 år som gift. Tillsammans har vi två barn, 8 år och 11 år. 


    Som rubriken, jag har gjort mitt livs största misstag och låg med min arbetskollega en gång och vi hade pratat med varandra i ett par veckor. Saker och ting ledde till ett dåligt ligg. 


    Berättade det för min man i söndags och av självklara skäl vill han skiljas. Jag mår förfärligt dåligt av det här och ångrar mig sinnessjukt mycket. Önskar mest av allt att han förlåter mig och att vi tar oss igenom det här tillsammans. Men jag förstår samtidigt att jag kan inte begära det från honom. 


    Har jag rätt till att må dåligt? Kan jag förlåta mig? Hur går vi vidare? 


     


    Du gjorde en poäng av att nämna i trådstarten att det var ett dåligt ligg. Vadå, hade det gjort nån skillnad om sexet varit bra? Vad är det som säger att du inte hade fortsatt med otroheten om sexet varit helt fantastiskt?
  • Anonym (Ough)
    Anonym (Jaha) skrev 2022-07-20 11:17:45 följande:
    Jag tror att om man värderar ärlighet högt, så blir alla ligg som innebär otrohet dåliga. Jag tror nog att TS kanske inser det, så här i efterhand. 
    Anonym (Skitstövel) skrev 2022-07-20 10:08:48 följande:

    (Har fortfarande inte klurat ut hur jag citerar på ett bra sätt då det inkommit flera inlägg) 

    Jag vet att det var ytterst oärligt och vidrigt av mig och mitt agerande kring kollegan. Jag önskar att jag gick och pratade med honom istället men nu är det gjort och min man får välja hur han vill göra. Han blev väldigt chockad för att han kunde verkligen inte tro det med tanke på hur jag har varit som hans fru under vårt äktenskap. 


    Jag tycker att det är bra att ni ifrågasätter mig, mitt agerande och mina skrivelser kring det här. Ni gör så att jag vågar tänka och fundera. Jag kan uppleva stundtals att jag förnekar det faktum att jag verkligen har gjort det värsta man kan göra mot sin partner men när ni är raka och ifrågasätter mig tvingar ni mig att se som det verkligen är. 


    Jag har ingen önskan om att han stannar kvar för barnens skull eller andra omständigheter. Jag vill givetvis mest av allt att vi fortsätter men respekterar samtidigt att han inte kan göra det här och väljer att avsluta.


    Här visar du helt rätt inställning, tycker jag. Bollen ligger mest hos honom, hur han vill göra. Och alla kan göra fel. Jag dömer dej inte. TS, jag tycker också att du ska våga ifrågasätta relationen. Kanske att den inte är värd att kämpa för? Kanske att du var otrogen av en anledning? Och tänk på att du fortfarande har rätt att ställa krav på förhållandet. Din man har rätt att lämna dej och ifrågasätta dina val. Men inte mer än så. En relation måste också tåla motgångar och ska bygga på ömsesidig respekt. Ni har en kris nu. Hur ni löser den är mest intressant, inte varför ni har den. Det vill säga viktigt att fokusera framåt. Inget av det som hänt går att ändra. Men allt kan ändras från och med nu. Ni löser inte det här genom evig smutskastning på dej och ditt dåliga ligg.
    Där kom den, skiftandet av en del av skulden på den andra parten (mannen i det här fallet). Måste ju ha varit nånting i förhållandet som drev henne till otrohet, för det är ju det du säger egentligen? Förlåt, men finns mognare sätt att handskas med sånt om så är fallet i ens relation.

    Ömsesidig respekt skriver du också? Är det vad hon har visat honom tycker du? Undrar om du vore lika förlåtande om du nånsin fann dig i samma situation.
Svar på tråden Berättade att jag var otrogen.