Berättade att jag var otrogen.

Jag tycker att TS' man överreagerar, om  han verkligen bryter upp ett äktenskap och en kärnfamilj för ETT ligg. Även om det inte alls är konstigt att han kastar ur sig det vid första chocken. Det hade varit en annan sak om t.ex.:

- otroheten pågått under lång tid och kringgärdats av lögner och svek. Typ att mannen fick ta hand om barnen och hushållet själv hela helgerna, för att TS måste "vårda sin sjuka mormor". Och så befann hon sig i stället på hotell i älskarens armar...

- TS blivit gravid, och tänkt lura på sin man en gökunge

- TS smittat sin man med HIV, apkoppor, gonorré eller annan otäck sjukdom

Jag hoppas att TS' man kan förlåta, om inte annat så för barnens skull. 

Sedan tycker jag att det var dumt av TS att berätta för sin man. VARFÖR skapa en massa elände för alla? TS' man blir ju inte heller lyckligare av att veta... TS borde också ha tänkt på att skydda barnen i första hand.

Jo, men tiden går ju, och detta enda felsteg hamnar längre och längre i det förflutna, och under tiden _har_ man sitt familjeliv, och barnen får växa upp i en kärnfamilj. Vem 17 bryr sig efter sju år, om man får veta det då..? Det finns betydligt värre saker man kan göra. T.ex. något som skadar de gemensamma barnen. Eller att man spelar bort hela familjens samlade förmögenhet...

Jaha, men jag hade i alla fall "taken my chances" och hållit tyst. Man måste ju inte bita sig själv i svansen, heller. Eller som i detta fall - sina barn också.

Jag kan nog inte förstå, varför en enstaka otrohetsepisod skulle vara så hemsk? Jag blev förvånad när jag såg skräckserien Hill House nyligen. Där fick man veta att en av systrarna hade någon hemsk, traumatisk hemlighet. Hon såg som i en syn då och då, en man som satt på en barstol. Och då blev hon helt förtvivlad, ville bara få bort synen, förpassa det till glömskan.

Då trodde man ju, att hon hade mördat den här mannen på något hemskt sätt, eller lämnat honom att dö,  eller något på den nivån. Men den FRUKTANSVÄRDA HEMLIGHETEN HON BAR PÅ, var att hon hade träffat den där mannen på en konferens på jobbet för många år sedan och legat med honom, och inte berättat för sin man. HU SÅ HEMSKT! Nä... jag tror vi har för lite riktiga problem i Västvärlden. 

"en riktig man"? Nu hör man att du är gift med en muslim...

"Lever i en lögn"? Det gör man om den andra har en stadig älskarinna eller en parallell familj. 

Och hur kan det vara en "lögn" att INTE yppa något?

Nä, ni är konstiga här...

Hur skulle det kunna göra det? Mannen man var med lär ju inte skvallra... Och man är inte så dum att man själv berättar för någon. 

Ja, faktiskt. Om det bara hände en gång, typ på fyllan. Inte månader och år av ett dubbelliv med en älskare - det kan man nog inte begära.

Ni är lite naiva här. Kanske för mycket Dr Phil?

Nja, man måste ju kunna sköta det med lite smarthet och finess..!