Jag berättade för att jag kunde inte låta honom leva i en lögn och jag har alltid varit öppen & ärlig gentemot honom.
Kände att han förtjänade den respekten och få veta vad jag gjort mot honom.
Hur menar du här?
Ja, innan otroheten har jag alltid varit ärlig och öppen. Under tiden jag pratade med arbetskollegan och ligget var jag givetvis inte ärlig. Det blev några veckors oärlighet och smygande.
Berättade för min man i söndags och sexet hände i fredags. Sedan dess är jag återigen ärlig och öppen.
Men jag kanske missförstår dig på något sätt, och jag ber om ursäkt i så fall?
(Har fortfarande inte klurat ut hur jag citerar på ett bra sätt då det inkommit flera inlägg)
Jag vet att det var ytterst oärligt och vidrigt av mig och mitt agerande kring kollegan. Jag önskar att jag gick och pratade med honom istället men nu är det gjort och min man får välja hur han vill göra. Han blev väldigt chockad för att han kunde verkligen inte tro det med tanke på hur jag har varit som hans fru under vårt äktenskap.
Jag tycker att det är bra att ni ifrågasätter mig, mitt agerande och mina skrivelser kring det här. Ni gör så att jag vågar tänka och fundera. Jag kan uppleva stundtals att jag förnekar det faktum att jag verkligen har gjort det värsta man kan göra mot sin partner men när ni är raka och ifrågasätter mig tvingar ni mig att se som det verkligen är.
Jag har ingen önskan om att han stannar kvar för barnens skull eller andra omständigheter. Jag vill givetvis mest av allt att vi fortsätter men respekterar samtidigt att han inte kan göra det här och väljer att avsluta.
Jag tänker att det börjar bli lite fånigt att skärskåda det jag skrivit härinne och det är ett faktum att jag tycker att jag har gjort mitt livs misstag. Det är så klart helt OK att ni tycker annorlunda. Tror att vi kanske kan lämna det där?
Det är svårt att komma ihåg allting ni skrivit men jag vill betona att det är helt och hållet mitt fel, mitt ansvar och min skuld. Ömsesidig respekt betyder ju att vi båda respekterar varandra men jag har inte visat denna respekt gentemot min man de senaste veckorna. Det är jobbigt att tänka på det.
Jag får be om ursäkt för att jag inte lämnar ut detaljer kring kollegan eller otroheten. Jag tycker att det räcker gott med att min man vet detta. Jag vill egentligen fokusera på mig och min man, inte arbetskollegan.
Men jag tror inte att jag kommer att skriva något mer i den här tråden. Jag tror att jag kan reflektera och få inputs någon annanstans ifall behovet dyker upp.
Men jag vill i alla fall tacka er alla för era inputs.
Jag är en 35 åring kvinna som har varit tillsammans med min man i 15 år, varav 8 år som gift. Tillsammans har vi två barn, 8 år och 11 år.
Som rubriken, jag har gjort mitt livs största misstag och låg med min arbetskollega en gång och vi hade pratat med varandra i ett par veckor. Saker och ting ledde till ett dåligt ligg.
Berättade det för min man i söndags och av självklara skäl vill han skiljas. Jag mår förfärligt dåligt av det här och ångrar mig sinnessjukt mycket. Önskar mest av allt att han förlåter mig och att vi tar oss igenom det här tillsammans. Men jag förstår samtidigt att jag kan inte begära det från honom.
Har jag rätt till att må dåligt? Kan jag förlåta mig? Hur går vi vidare?