Berättade att jag var otrogen.

Jag förstår att mitt sätt att skriva framstår som att jag inte ångrar mig alls. Jag är rationell och saklig som person och kan resonera vettigt (i normala fall) Jag kan se på det här ur ett helhetsperspektiv och förstå hur min man mår. Dessutom förstår jag även att min otrohet var sjukt vidrig gentemot min familj och att jag inte kan komma med bortförklaringar.

Jag är ångestfull och har ej haft möjlighet till att äta ordentligt på flera veckor. Allt jag tänker på är den här skiten. Jag vill bara gå och krama min man. Säga upp mig. Visa för honom hur mycket jag ångrar mig. 

På den andra sidan förstår jag att ingenting jag säger är trovärdigt och att jag förtjänar all ångest. Känner också att jag har egentligen ingen rätt till att må dåligt. Mina tankar som dyker upp upplever jag att jag har ingen rätt till att uttrycka för att det är jag som är skitstöveln i det här. 

Ibland kan jag hata min egenskap. Jag vill agera panikartat, bryta ihop och allt det där. Men jag förstår samtidigt vidden av det här.

Jag tänker att det börjar bli lite fånigt att skärskåda det jag skrivit härinne och det är ett faktum att jag tycker att jag har gjort mitt livs misstag. Det är så klart helt OK att ni tycker annorlunda. Tror att vi kanske kan lämna det där?

Det är svårt att komma ihåg allting ni skrivit men jag vill betona att det är helt och hållet mitt fel, mitt ansvar och min skuld. Ömsesidig respekt betyder ju att vi båda respekterar varandra men jag har inte visat denna respekt gentemot min man de senaste veckorna. Det är jobbigt att tänka på det. 

Jag får be om ursäkt för att jag inte lämnar ut detaljer kring kollegan eller otroheten. Jag tycker att det räcker gott med att min man vet detta. Jag vill egentligen fokusera på mig och min man, inte arbetskollegan.

Men jag tror inte att jag kommer att skriva något mer i den här tråden. Jag tror att jag kan reflektera och få inputs någon annanstans ifall behovet dyker upp. 

Men jag vill i alla fall tacka er alla för era inputs. 

Kan inte citera Hustru men +1 på den. 

Otrohet är något många måste hantera någon gång  eftersom det är mänskligt att falla för fler. Men i flertal svar låter det som det är ett Brott som har planerats och genomförts av en kallblodig usel människa. 

Att berätta innebär kanske lite lättat samvete för egen del men stjälper kanske hela världen för partner och barn. Först då uppstår den riktiga skadan.

Lev med dåligt samvete hade väl varit straff nog. 

Jag har bara varit gift i dryga 30 år, min man hade sex med någon under småbarnsåren, det gjorde ont men vi fortsatte.  Vi är numera kvitt? men det känns vare sig bra eller dåligt. Nej vi har inte pratat med varandra om detta, han kan inte prata om det men vi vill vara tillsammans. 

Jag har bara varit gift i dryga 30 år, min man hade sex med någon under småbarnsåren, det gjorde ont men vi fortsatte.  Vi är numera kvitt? men det känns vare sig bra eller dåligt. Nej vi har inte pratat med varandra om detta, han kan inte prata om det men vi vill vara tillsammans. 

Jag tycker att TS' man överreagerar, om  han verkligen bryter upp ett äktenskap och en kärnfamilj för ETT ligg. Även om det inte alls är konstigt att han kastar ur sig det vid första chocken. Det hade varit en annan sak om t.ex.:

- otroheten pågått under lång tid och kringgärdats av lögner och svek. Typ att mannen fick ta hand om barnen och hushållet själv hela helgerna, för att TS måste "vårda sin sjuka mormor". Och så befann hon sig i stället på hotell i älskarens armar...

- TS blivit gravid, och tänkt lura på sin man en gökunge

- TS smittat sin man med HIV, apkoppor, gonorré eller annan otäck sjukdom

Jag hoppas att TS' man kan förlåta, om inte annat så för barnens skull. 

Sedan tycker jag att det var dumt av TS att berätta för sin man. VARFÖR skapa en massa elände för alla? TS' man blir ju inte heller lyckligare av att veta... TS borde också ha tänkt på att skydda barnen i första hand.

Nej, det är inte misstag på samma sätt som när man ligger med någon på efterfesten eftersom vi snackade och planerade. Likväl var det mitt livs största misstag och din definition ser annorlunda ut jämfört med min. 

Jag har alltid älskat min man och jag står fast vid det.