När ett barn gått in för långt in i vuxenvärlden?
Min bonusdotter på snart 10 år samt hennes lillebror på 5 år bor med mig och min kille heltid (utom varannan helg då hon är hos sin mamma).
Mina 3 barn (4,6 och 8 år) bor halvtid hos oss.
jag har överlag inga problem alls med min bonusdotter men jag har ett problem där jag och min sambo verkligen inte är överens och detta problemet mår jag väldigt dåligt över.
När bonusbarnens mamma flyttade axlade 10-åringa dottern mammarollen i kombination med mammans beteenden som dottern tagit efter. Det handlar i stort om att bonusen har dels ett enormt behov av att bestämma, sätta gränser för de andra barnen och ta ansvar på fel sätt för de yngre barnen. Inte att hon på något sätt tar ansvar på ett gulligt och 10-årigt sätt utan vi pratar på riktigt vuxen-sätt (enligt min mening). Hon har också stort behov av att skälla på de mindre barnen samt alltid veta VEM som gjort vad som sen resulterar i att skälla på den personen. Hon går även runt och bevakar saker runtomkring som jag anser en 10-åring inte alls ens ska tänka på. Exempelvis om vi ska åka bil så kan hon fråga ?har ni tankat bilen??. Eller om jag hängt en fuktig handduk på en plaststol så studsar hon fram och ilskt frågar ?VEM har hängt handduken här??. Ska det ätas glass kommer hon direkt säga högt till alla ?ingen glass i soffan? Exempelvis. Ibland säger jag direkt ?jo visst kan ni göra det om ni försöker att inte spilla? bara för att jag tycker hon behöver utmanas kring detta. Om någon spiller måste hon direkt skälla på det barnet. Här om dagen satt de mindre barnen och pysslade. De lämnade sedan allt på köksbordet och gick för att leka. Min tanke var absolut att barnen själva skulle plocka undan efter sig men tyckte inte det var viktigt att det gjordes direkt. Då dyker bonusen upp. Tittar på allt skräp på bordet, säger för sig själv ?men herregud, de måste ju städa efter sig?, sen går hon med arga steg mot barnen rum och ropar på det ena barnet och ska precis säga åt dom att de måste städa. Stoppade henne direkt och sa att jag säger till dom sen när de ska städa. Då backade hon. Om jag eller min kille exempelvis ber något av de andra barnen att borsta tänderna så hänger hon på direkt och hoppar på det barnet med att förmana om att gå och borsta tänderna. Min kille försöker också säga till henne men tror han dels är så van med beteendet eftersom mamman var likadan vilket gör att han inte ser allt av det och när jag tagit upp detta med honom så förstår han en del av problemet men tycker samtidigt att hon är duktig som tar ansvar. Försöker få honom att förstå att hon är 10 år och att en 10-åring inte ska göra som hon gör. Att hon är alldeles för mycket i vuxenvärlden och geggar vilket jag tror kommer påverka henne väldigt negativt i längden.
Är det fler som har samma problem eller haft och hur har ni gjort för att komma till bukt med det? Jag säger alltid till henne att det inte är hon som bestämmer reglerna och att vi har det ansvaret samt att jag ofta utmanar henne med flit just kring att ha en ganska avslappnad attityd kring om någon spiller eller så bara för att visa att det inte är hel världen. Hon har även ett extremt behov av att påtala de andra barnens ?fel? de gör, exempelvis om de sjunger fel text på en låt, dansar ?fel?, försöker lära henne att man får sjunga och dansa precis hur man vill. Tycker hon blivit minimalt bättre men förstår ju att det sitter djupt rotat. Hur tycker ni man bör reagera och agera? Tycker det är jättesvårt men detta är något jag absolut inte kan se mellan fingrarna gällande då jag dels anser att hon omöjligt kan må bra av detta egentligen och dels för att det går ut över barnen som även de blir negativt påverkade. Eftersom hon bor nästintill heltid hos oss så blir problemet väldigt påtagligt. Jag som person är helt tvärtom så detta krockar rätt rejält. Hur bör jag agera här? Överreagerar jag?