När ett barn gått in för långt in i vuxenvärlden?

Kanske är det så att hon inte alls leker mamma. Hon kanske har ångest och därför ett stort kontrollbehov. Hon påminner mig när jag var liten. Jag var så ångestfylld, hade ocd och gick in och ut ur depressioner. Jag kunde inte kontrollera mitt känsloliv så då ville jag kontrollera det jag kunde kontrollera. Efter mina föräldrars skilsmässa blev det ännu värre, då kunde jag ju inte bara bestämma att familjen skulle finnas kvar eller att jag skulle kunna bo kvar i vårt gamla hem.Jag kunde få panik av exempelvis handdukar utanför badrummet, där slog bacillskräcken in och jag kände det som att handduken släppte ut baciller i hela hemmet. Låg saker på fel ställen blev jag orolig och tyckte också att det spred baciller. Jag var rädd för inbrott och ville alltid ha dörren låst. Bilresor hatade jag. Jag frågade också om det var tankat och även om däcken var bra, för jag var rädd att få soppatorsk och bli stående i skogen och så skulle något hemskt hända. Jag gillade att bestämma över andra och leda. Det gick mig att gå in i en annan identitet och det fick mig att glömma ångesten för en stund. Jag kunde inte bestämma över mig själv och mina reaktioner så då gillade jag att bestämma över andra. Jag påpekade lite för ofta när andra misslyckades, för jag hatade mig själv. Verkligen hatade mig själv och jag hade noll självförtroende. Om jag själv kunde se ,och också uppmärksamma andra på, att någon annan gjorde fel kände jag mig lite bättre.