• Thu 21 Jul 2022 14:40
    1825 visningar
    1 svar
    1
    1825

    Maskrosbarn och förhållanden

    Min kille är ett maskrosbarn.
    Han är uppvuxen med en pappa som missbrukade, var elak så att hans äldre bror flytta hemifrån i tidig ålder då han var den som blev utsatt. Pappan satt i fängelse några tillfällen och dog sedan när min kille var i tonåren. 
    Hans mamma led av psykisk ohälsa och vad jag förståt så fick han ta hand om henne.  
    Han har nämligen att lärare och grannar tog hand om honom när det var som värst.
    Han har  själv testat droger och levt ett liv med mycket festande, men slutade när han fick barn. Det blev en del av hans räddning.
    Han lever idag ett "normalt" liv,  och vi har en väldigt bra relation. Han har sagt att han har svårt att visa känslor men kommer ofta och pussar mig i nacken när jag sysslar i köket, lägger jag mig på hans bröst pillar han mig i håret för att jag älskar det, han säger hur fantastisk jag är,  att han älskar mig osv, så inget jag märker av.
    Men ibland dyker beteenden upp som gör vår relation kämpigare.
    Han har dålig självkänsla och kan tro att människor vill han illa.
    Han säger att han hatar tjafs, ändå kan han söka bråk. Och när bråken är i gång, blir han kylig, säger elaka saker, och vrider och vänder saker för att kunna uttrycka det som en anledningar till att vi inte passar ihop. Blir riktigt tjurskallig, och stoppar hällre huvududet i sanden än att försöka lösa problem där och då.
    Och det blir som värst i kombination med alkohol.
    Han själv uttrycker att när han blir så här fastnar han i mörka tankar och har svårt att sluta tänka, utan att han äldas upp. Och att det då blir att han sårar dem som han älskar mest, fast att det är det sista han vill göra, bland annat mig.
    Han blir ångerfull och uttrycker att jag inte förtjänar det. När bråket är löst är det superbra några månader, och vips så händer det igen.
    Jag har försökt söka runt lite på hur vuxenlivet påverkas av dysfunktionella uppväxter, då jag inte har någon erfarenhet av det. Mycket av hans agerande stämmer överens med det lilla jag hittat, vilka svårigheter som kan finnas, men inget om hur det är som partner att leva med någon med en sådan bakgrund, och allt runt om kring som är bra att veta eller tänka på. 

    Ni som själva är maskrosbarn, vad märker ni hur eran uppväxt satt sina spår till era relationer i vuxenlivet, och vad behöver ni från en partner, hur lan den agera i situationerna för att hjälpa den andra att jobba på problematiken? 
    Och ni som levt/eller lever med ett maskrosbarn. Hur har ni haft det och agerat när barndommen satt negativa spår till er relation? 
Svar på tråden Maskrosbarn och förhållanden