Hej och grattis alla!
Vi plussade igår och har BF 4-6/7 verkar det som. Vi har en dotter född 7/7 2021 så jag hoppas att de kan få varsin födelsedag haha. April var en UNDERBAR månad att få barn i så ett till grattis till att ni prickat den.
Jag är trött, har pyttelite molvärk och lätt illamående. Jag mådde dock så mycket sämre i mina tidigare graviditeter (missfall innan dottern kom).
Jag är också gärna med i en facebookgrupp när en sådan startas!
Mitt digitala test slog också om till 3+ igår. Idag är dock alla mina symtom som bortblåsta och jag har en riktigt dålig magkänsla. Exakt samma sak hände vid vårt förra missfall och faktiskt typ exakt samma dag och vecka. Nu är jag inställd på att det här inte kommer gå vägen men hoppas såklart att jag har fel och får fortsätta hänga med här.
Tack för all pepp! Jag VET ju att alla graviditeter är olika och att det inte är helt ovanligt att symtom kommer och går men det är så svårt att ta till sig det när det blir exakt som det var när det blev ett missfall.
Idag har jag haft väldigt ont i magen. Hoppas att det bara är normal molvärk. Min enorma trötthet och höga puls vid minsta ansträngning är fortfarande helt borta vilket känns oroväckande. Vi har i alla fall bestämt oss för att boka ett privat ultraljud om några veckor. Är det någon annan som också ska göra det?
Att de här första veckorna ska vara så jobbiga! Jag trodde man skulle känna sig lugnare med barn nummer två men icke?
Jag kommer berätta för min chef så fort jag är tillbaka från semestern. Jag jobbar inom vården och under min förra graviditet var reglerna att gravida inte skulle vårda covid-patienter. Om de reglerna fortfarande gäller så behöver jag få lite andra arbetsuppgifter.
i förra graviditeten väntade vi till v 21 med att berätta. Jag har ingen aning om hur vi vill göra nu. Jag kan nästan känna för att inte gå ut med det officiellt alls utan bara låta folk märka allt eftersom. Våra föräldrar vet redan.
Idag har jag vara symtom igen i form av trötthet och lätt illamående. Sällan man är tacksam över att må dåligt haha.
Jojjans, måste bara säga att jag inte kan föreställa mig vad ni har gått igenom. Beklagar så mycket! Jag hoppas VERKLIGEN att ni går hela vägen nu.
Vd ledsen jag blir av att höra att er familj tycker till så mycket och dessutom troligtvis kommer uttrycka det de tycker. Enbart ni och era partners som har med det här beslutet att göra. Två föräldrar som vill ha barnet är det viktigaste tänker jag.
Ni som har tänkt göra privat tidigt VUL, är det någon som bor i Stockholm? Vart kommer ni gå? Vi har tidigare gjort ultraljud på Crocus men där fanns inga tider förrän i slutet av September?
Jojjan, beklagar att det ser dystert ut? Livet är jävligt orättvist ibland!
Merlix, i vilken vecka troddde du att du var när du gick till Hedda hela livet? Jag har funderat på att boka tid där fall inte min BM skickar remiss ändå. Lite oklart hur långt gången jag är nämligen.
Jag är också enormt svullen! Ser mer gravid ut nu än vad jag gjorde i v 22 förra graviditeten. Min BM är också osäker på hur långt gången jag är så hon skickade remiss för tidigt ultraljud och jag fick tid nästa vecka.
FrkOlsson, fan vad tråkigt! Hoppas det inte är någon fara men jag förstår att du ställer in dig på det värsta?
Jag ringde MVC dagen efter jag plussade för att jag var i chock och behövde bolla hur långt gången jag var. Plussade flera dagar innan beräknat mens, dessutom på eftermiddagsurin och jag hann inte ens lägga ner stickan innan det var två starka streck. Hade jag inte varit så osäker så hade jag nog väntat några veckor med att ringa.
Min molvärk är också helt borta sedan några dagar tillbaka. Jag är inte särskilt öm om själva brösten men bröstvårtorna gör så fruktansvärt ont.
Bruno97, hur gick ultraljudet?
Det ser inte så ljust ut för mig heller. I eftermiddags började jag få ont i magen och de senaste timmarna har smärtan tilltagit mycket. Som mensvärk x 10. Jag har alldeles för ont för att det ska kunna vara normalt och väntar nu bara på att det ska börja blöda.
Mitt förra MF började komma ut i 8+3 men hade slutat växa i 6+3. Jag började blöda mycket rätt omgående och blödde mycket ca 3 dagar, därefter sparsamt/som en normal mens och bara efter lite drygt en vecka var allt faktiskt ute.
Idag har smärtan inte varit lika intensiv men jag har i princip haft konstant ont. Nu känns det som intensiv molvärk. Tittar efter blod hela tiden men än så länge är det inget. Inte mycket av andra symtom kvar dock?Tog ett nytt test idag och får fortfarande ett starkare streck än kontrollstrecket. Känns skönt att ha ett ultraljud om några dagar.
Vad härligt att höra att det verkar gå bra för många av er! Mina symtom kommer och går hela tiden men har över lag minskat mycket den sista tiden. Imorgon har jag tid för ultraljud för datering. Ska bli spännande att se om det ens är ett hjärta som slår och i sådana fall i vilken vecka jag är. Trodde faktiskt att jag skulle vara mer nervös än vad jag är just nu.
Är det några fler som har gått på ultraljud?
Här kommer en uppdatering från oss! Var idag på VUL och fick se ett tickande hjärtat. Var några dagar längre gången än jag trodde och i nuläget är BF 1/4 men det lär ju ändras vid KUB eller RUL. Hon hittade ingen förklaring till varför jag har haft så ont i magen, eventuellt kan det vara att jag snittades med första barnet.
Nu är det bara många låååånga veckor kvar till KUB.
GöteborskanD, jag tror inte det kan bli starkare än så där! Dock har jag hört att testet KSN bli svagare igen några veckor in i graviditeten pga att det blir för högt HCG för att testet ska kunna hantera det, så sluta testa nu!
Bruno97, min flesta graviditet var oplanerad och slutade i ett missfall. När jag först plussade då var min partner inställd på bort men under veckorna som gick blev vi båda inställda på ett barn. Båda blev förkrossade när det blev ett missfall och vi började försöka aktivt direkt. Jag var gravid igen efter ca 3 månader med massa ligg och ägglossningstester. Stämningen var spänd men det berodde nog mest på min stress över att bli gravid igen.