Jag bara sviker mitt barn hela tiden......
Jag har en tonåring, som är fantastisk på alla sätt o vis, skötsam, jobbar med barn, har toppbetyg i skolan, lugn...har bara gott att säga om min unge.
Problemet är att jag har svikit min unge så många gånger att idag sa h*n att h*n mår dåligt för att jag aldrig kan följa med någonstans, kan inte hitta på saker längre stunder o utanför hemmet o flytten jag sa skulle bli av,den blir troligtvis inte av, då skolan börjar om 3 veckor.
Jag är sjukligt fet o har dåligt hjärta...låter väl som en bra kombo?......o flytten blir troligtvis inte av pga att jag kan inte arbeta, vilket jag inte har kunnat göra på 17 år pga cancer som jag fick handskas med själv både under o efter färdig behandling, vilket ledde till att jag fick en knäpp i huvudet o började äta massor o gick upp i vikt. Jag var redan fet innan jag fick cancer o har diagnosen hetsätning..jag äter allt utan stopp....jag blev jättedålig o det visade sig efter något år, att mitt hjärta höll på att ge upp o att jag har diabetes, jag har förlorat känseln i mina tår, jag är deppig o sjukt ensam, har bara min tonåring, som bor hos sin pappa.
Jag har sökt sjukersättning, då mediciner inte kan förbättra min situation mer än vad de har gjort hittills, men jag har inte fått något svar o med tanke på hur fk arbetar få är jag tveksam till att ett svar blir till min fördel.
Mitt barn har haft en hemsk grundskoletid, blivit mobbad, utfryst, fysiskt o psykiskt misshandlad av både skolpersonal o elever.
Jag sa en gång för väldigt länge sedan, att vi skulle flytta o den tanken har mitt barn haft som livboj genom alla hemskheter, skolbyten, allt mitt kämpande för att få stopp på allt, alla tårar, mardrömmar där h*n vaknat i panik osv, o nu....
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2022-07-22 19:45
när det är dags för att börja gymnasiet, så måste vi båda inse att en flytt är inte möjlig.
Pappan vill inte flytta o jag vet inte hur jag ska kunna få ihop det.
Jag har sjukpenning men den står psykiatrin för, men de kommer förmodligen inte att förnya den i september då de anser att jag är för frisk...vad gör jag då?
Jag har en tjänst, som min arbetsgivare vill att jag ska lämna o de försöker hitta ett sätt för att kunna säga upp mig, vilket de inte kan, av någon anledning jag inte själv fattar.
O hade vi kunnat flytta, så blir det en jättestor omställning att flytta från en större stad till en liten köping några timmar bort, där det inte finns något för tonåringar att göra....jag har bott där för länge sedan....o jag kan inte köra mitt barn eller följa med på möten eller skolaktiviteter.
O tanken på att att jag måste lära känna ett nytt sjukhus o personal, ger mig ångest.
Mitt barn har orkat sin hemska skolgång o vetskapen om att jag kan dö när som helst,
tack vare löftet om att vi ska flytta.
Nu går det inte.
O tack vare mina sjukdomar o mitt sjuka beteende, kan jag inte följa med på aktiviteter o utflykter, utan sitter bara instängd mitt hem o har ångest, har ingen ork till något o livet det bara passerar...jag lever inte utan är bara vid liv.
Va f*n ska jag göra?
Jag skriker efter hjälp åt alla håll, men det enda jag får, är begravningsvideos i flödena jag besöker.
