Ni som "tog det långsamt" med er partner

Vi tog det långsamt. Vi var först kompisar som träffades på läger några gånger om året i tonåren. Under ett läger blev vi förälskade och bestämde oss för att hålla kontakten brevledes för att lära känna varandra bättre. Sen började vi också ringa och träffas ibland. Efter nästan ett år inledde vi en riktig uppvaktning(förstadiet till förlovning) då vi var ett par. Det sammanföll med att han skulle plugga vidare i 1,5 år på en ort tre timmar ifrån mig. Vi ringde och skrev mest hela tiden och så hälsade vi på varandra. Ibland blev det bara en gång i månaden och ibland lite oftare. Efter ett år med uppvaktning förlovade vi oss och det var helt på allvar, men han hade en termin kvar så vi träffades inte så mycket oftare för det. Jag planerade bröllopet med min mamma och blivande svärmor. När han avslutat studierna slog han sig ner i min stad och då träffades vi ju dagligen, men bodde inte ihop. Efter nästan ett år som förlovade gifte vi oss, flyttade ihop och hade sex för första gången. Resten är en över 20 år lycklig historia(och förhoppningsvis får vi många fler år ihop).