Ni som "tog det långsamt" med er partner

Anonym (Vårtecken) · 2022-07-25T10:39:54+02:00

Ja, som topic lyder. Jag har från tidigare förhållanden blivit van vid att saker går fort men har nu träffat en man som verkar vilja ta det i långsam takt och inte "hoppa in" i något. Vi hörs i princip dagligen, ses så ofta vi kan. Bor dock 4h ifrån för tillfället så det blir inte. Han har varit tydlig med att han dejtar mig seriöst och ser detta utvecklas till ett förhållande. Jag är 32 år och han 43. Han separerade från sitt ex för ca 1 år sedan och de har en treårig son ihop som de har delad vårdnad om. Jag blir emellanåt orolig då vi nu träffats i ca 5 månader (1-3 gånger per månad i snitt) då mina tidigare förhållanden alltid framskridit i fortare tempo. Vi är inte något officiellt par ännu. Några som tagit det långsamt i förhållandet pga liknande eller andra omständigheter? Skulle gärna vilja höra fler perspektiv. Har alltid innan varit under uppfattningen att folk som vill ta det långsamt bara tvivlar på sina känslor egentligen, men jag ser verkligen inga andra tecken hos honom att det skulle vara så.

Anonym (M)

Mon 25 Jul 2022 21:23
31 svar

Återställ Anmäl

Ni som "tog det långsamt" med er partner

Jag befinner mig i en liknande situation. Dejtar sedan några månader tillbaka en man som har ett barn och bor en bit ifrån mig, och själv har jag för inte så länge sedan brutit upp från ett längre förhållande. Det känns därför ganska naturligt att inte gå så jättesnabbt fram. Vi är inte heller riktigt etablerade som par än men har börjat träffa varandras vänner så smått.
Anonym (M)

Tue 26 Jul 2022 06:57
#18

Återställ Anmäl

Anonym (Vårtecken) skrev 2022-07-25 21:37:32 följande:
Spännande! Hur gamla är ni? Har du fått träffa hans barn än? Har ni pratat mycket om framtiden?
Jag är lite äldre än du. Jag har inte fått träffa hans barn än, men han har antytt att jag kommer att få det. Vi har inte pratat så mycket om framtiden än, men jag är inte intresserad av att skaffa egna barn eftersom jag egentligen aldrig varit så förtjust i barn. Nu kommer många att tycka att det är konstigt att jag dejtar en man med barn trots detta, men eftersom hans barn är i skolåldern och alltså inte är så litet längre har jag tänkt att det ändå skulle kunna fungera. Jag skulle aldrig dejta en man med barn i förskoleåldern.
Anonym (M)

Tue 26 Jul 2022 13:27
#26

Återställ Anmäl

Anonym (Lady) skrev 2022-07-26 08:53:54 följande:
Det kan bli ack så enerverande ändå, ungar är ungar och vissa beter sig som småungar långt upp i tonåren.
Du kommer få stå tillbaka för hans unge, igen och igen. Och igen.
Sen kommer du alltid tvingas ta hänsyn, inte kunna planera som du vill utan ungen ska "komma först" som det så vackert heter här på FL.

Skulle ni vilja resa utomlands, ja då måste lilla grynet naturligtvis med.

Tänk dig noga för. Du som inte ens gillar barn.
Det är mitt råd till dig.
Det finns fler män.
Jag har tänkt mig noga för och kommit fram till att det skulle kunna fungera eftersom jag inte alls har lika svårt för lite större barn som för småbarn. Jag är medveten om att barnet kommer först, men eftersom hen är hos sin mamma en stor del av tiden går det fortfarande bra att få egentid. Jag hade också tänkt att vänta ett bra tag med att flytta ihop för att se hur det fungerar.
Anonym (M)

Tue 26 Jul 2022 16:45
#30

Återställ Anmäl

elin1989 skrev 2022-07-26 15:46:58 följande:
Jag vet inte riktigt vad du menar med "ha svart for", men har du mycket erfarenhet av barn? Det ar valdigt valdigt mycket enklare att hantera ett genomsnittligt barn i 3-7 ars aldern an ett barn i skolaldern, eller en tonaring. Framforallt om du inte ar den som forvantas ta hand om barnets basala behov, vilket kan vara mer kravande med smabarn. Ett litet barn tyr sig latt till vuxna och det ar ganska latt att etablera en positiv relation med lite anstrangning. Att komma in i ett barns liv i skolaldern, ett barn som kanske inte alls vill ha en bonusforalder och helst vill att mamma och pappa ska bli ihop igen ar INTE enkelt. Att du "inte har lika svart for lite aldre barn" later valdigt naivt.
Jag går bara efter min erfarenhet och det är att barn i skolåldern normalt har kommit över perioden när de skriker, gråter och kladdar en stor del av tiden och ständigt måste passas. Äldre barn är lättare att resonera med och de är självständigare. Jag hade inte heller tänkt ta någon bonusförälderroll direkt och vill vänta med att flytta ihop.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Ni som "tog det långsamt" med er partner

Ni som "tog det långsamt" med er partner

INNEHÅLL