Ni som "tog det långsamt" med er partner

Jag träffade en yngre tjej, som ville bli ihop direkt.
Jag visste inte vad jag kände, behöver mer tid, och jag sa det till henne.
Att vi kan fortsätta att ses, och se hur det blir.
Det ville inte hon.

Senare hörde hon av sig igen och ville ändå fortsätta att träffas.
Då hade vi covid, så jag tackade nej.

Jag var attraherad av henne och tyckte hon var sexig. Jag hade velat ha sex med henne, men jag tog det lugnt. Försökte inget.
Två år senare berättade hon att hon hade velat, men att det var jag som skulle ha tagit första steget.

Flera här tyckte att jag gjorde fel.
Först så gjorde jag fel som svarade när hon skrev, och träffade henne.
Sen så gjorde jag fel som inte blev ihop med henne. Här träffar jag en tjej som vill ha mig, men jag som aldrig haft ett förhållande har mage att avvisa henne.
Män som mig tror att vi kan välja och vraka.
Jag gjorde fel som inte träffade henne igen, bara för att vi hade covid. Det var ingen ursäkt.
Och så gjorde jag fel som inte gjorde nåt närmande. Jag var ju attraherad av henne.

25 års skillnad. Hon 22, jag 47.
Enligt henne själv hade hon aldrig haft pojkvän.
Vi träffades 4 ggr under ca 1 månads tid.
Nej, det blev bara en kram (på hennes initiativ)
Hon sa innan vi träffades att hon var trött på killar som försöker saker på dejter, som bara pratar sex, och att hon inte var så intresserad av sex.

Ja.
Det vet jag inte.

Kan vara intressant för andra att få höra hur män som tar det långsamt döms av andra, och att män bara gör allt fel. Enligt andra.

Det är din åsikt det.

Som TS skriver, att nån vill ta det långsamt kan bero på att man inte är säker på sina känslor.
Så var det för mig.

Din åsikt är säkert att jag inbillar mig att folk dömde mig i det här fallet, och tyckte att jag gjorde det mesta fel.

Är din åsikt också att jag inte har accepterat att det inte blev nåt med tjejen, och att jag tror att det ska bli nåt mellan oss?